55

Loppisar är äckliga. Loppisar luktar smutsiga kalsonger, svett och gamla mänskors hud. Där trängs våffeljärn med stelnat fett i tårar nerför sidorna med persianpälsar med den senaste ägarinnans värme kvar i ett gömt veck.
Loppisar får henne att svälja och svälja. Broderade bonader som hängt ett liv på en småblommig vägg och hostat ut sina budskap. En matsked kärlek, en tesked gräl. Tre gånger dagligen. Omskakas väl. Välkommen kära du, till Lars Larsson och hans fru. Nytta med nöje förenad, ger den bästa trevnad. En patina av stekfläsk, fingeravtryck, flyttkartonger.
Loppisar får henne att gå hem och tvätta händerna med handsprit. Hennes glas är skinande rena, nya, uppackade ur nygräddad wellpapp. Hur kan man dricka ur ett begagnat glas. Man vet ju aldrig var den munnen har varit förut.
Loppisar som hon ändå inte kan motstå. Hennes snubblande in genom dörrarna till Myrorna. Som en som föresatt sej att vara nykter till systemet tre minuter innan stängningsdags. Köper, kastar bort när hon kommer hem.
Lukten i näsborrarna.
Sakerna hon plockat upp, vänt på, kvar i hennes händer.
Färgerna som skär sej på varann, purpur, kobolt och smaragd sveper runt väggarna i hennes äggskalsvita hem.
Hon sätter på teven.
Antikrundan.
Hon byter kanal.