torsdag 26 februari 2009

57

Jag stod där alldeles tom och stel. Det som plågar mej är att jag kunde ha räddat honom genom att ropa ut en varning. Jag såg brännbollsträt och den stenhårda bollen sjunga sin väg genom luften, och även om jag alltid har varit dålig på geometri såg jag att vinkeln var obönhörlig. Och hans huvud överraskande mjukt.
Men mina tänder bet om orden Se upp och Flytta på dej som en tax som vägrar släppa en boll.
Kanske tyckte jag att det var rätt åt honom.
Bara ett litet stön från mej.
Han föll tyst som ett ohört träd i skogen.

7 kommentarer:

  1. I handlignar visas våra innersta tankar som inte alltid är så ödmjuka. Eller är det bara stress och panik.

    SvaraRadera
  2. oj det var en slowmotion bild, upplevelse, bra gjort Jag tycker det var en hopplös bild så jag spar på den..

    SvaraRadera
  3. Den här texten kändes som E A Poe! på nåt vis! Och samtidigt också som en del av min verklighet, den som handlar om våld och andra människors illasinnade tankar och ickehandlingar/handlingar!
    JAg blev nästan lite illamående. Som vanligt excellent skrivet!
    Cissi

    SvaraRadera
  4. "tyst som ett ohört träd" - dina metaforer är så vackra!
    funderar bara på de syftningsfel som ibland dyker upp och som sabbar när man noterar dem (vilket jag har en närapå sjuklig förmåga att göra).
    Kanske tankestreck efter Flytta på dej - för att undvika att man läser "Flytta på dej som en tax". Man förstår ju när man läst så långt, att man läst fel, backar och tar om. Men stämningen är bruten.
    Jag skulle önska att du ger mej rätt läsrytm i dina texter - kanske med hjälp av punkter, kommatecken, semikolon, tankestreck, parenteser - vad vet jag?
    I all välmening kommenterat - du har ju en så smärtsamt hög nivå på dina texter.

    SvaraRadera
  5. NEEEJ! Ge mig rätt läsrytm genom att INTE lägga in en massa störande skiljetecken! Fattar man inte, får man väl ta om! "sjunga sin väg genom luften"!

    SvaraRadera
  6. Oj, nä, skiljetecknen och jag blir aldrig kompisar. Det är genetiskt. Min mamma skriver sina brev i en enda lång tanke. Där får man ta om. Och om igen. Men jag tror att det bara är så. Och syftningsfelen, ja, det är samma sak med dom.
    Sorry om det är jobbigt.
    Men så är det, är jag rädd.

    SvaraRadera
  7. James Joyce klarade sig utan skiljetecken också.

    SvaraRadera