50

Ny bygelbehå som skär in i huden under mitt vänstra bröst. Jag kan inte äta till den här musiken.
-Det känns som om jag har bitit av en tand, säjer jag tyst, för att dom som sitter vid bordet intill inte ska höra nåt.
Han på andra sidan är bordet är glad ända ner i sina Eccoskor. Glad för att jag följt med ut på restaurang för att fira hans lyckade tenta, glad för att jag har gått med på att träffa hans föräldrar till helgen.
Mina fingrar ritar mönster i duken, ritar kvadrater och trianglar, hexagoner kind mot kind med varann.
-En tand?
-Mm.
-Får kolla.
Jag gapar och pekar.
-Jag kan inte se nåt.
-Jag sa att det kändes så, säjer jag. Inte att jag verkligen hade.
Vi har beställt nåt som jag inte kan uttala och vi ska dricka amarone. Vi ska vara som andra par ikväll, en enda kväll. Det är inte mycket begärt. Inte för mycket begärt alls. Ändå hela världen.
Det skaver i huden. Dumt att köpa ny behå, dumt att köpa den på postorder, kuporna är för små. Hade varit bättre med min gamla sloggi.

-Jag drömde om vattentorn inatt, säjer jag, när dom andras samtal och vår tystnad vrålar mej i öronen.
-Vattentorn.
-Mm, du vet, vattentornet i Slottsskogen. Att jag låg och flöt där, i en svag virvel, med armarna utsträckta.
-Aha.
Han äter som en hjulångare. Jag skjuter runt köttet på tallriken. Vinet smakar rost. På damtoaletten drar jag upp blusen och tittar på skavsåret, en smiley högt uppe på magen. Det svider.

Han har blivit min ytbärgare, min riddare, den sytråd med vilken jag sitter fast i verkligheten. Han har huvet fullt av siffror och för stora glasögon som lämnar tryckmärken vid näsroten. Vit len hud, som om han har druckit råmjölk i hela sitt liv. Han blir inte rädd när jag faller. Bekymrad, men inte rädd. Han har inte slutat med sina försök att hjälpa mej, men jag som kan allt om epiloger är säker på att det kommer att hända nångång.

-Stanna hos mej ikväll, säjer jag. Vi har gått hem under tystnad, en besvikelse som hänger honom i hälarna. Stanna åtminstone tills jag har somnat. Snälla.
Jag lägger mej med huvet på hans arm. Han sitter still en stund, sträcker sej sen efter sin ryggsäck, tar fram kompendiet Algebraiska mängder i projektiva rum, skriver, suddar.
Jag sover, jag drömmer om vattentorn.