lördag 18 juli 2009

199

Vänersborg, Rotterdam, Caracas. Det är här världen börjar.
Vi åker till hamnen och tittar på båtarna, när söndagseftermiddagarna stannat upp efter kyrkan och lunchen. Pappa låter folkvagnen skaka tvärs över järnvägsspåren och vi parkerar så nära vattnet vi vågar. Delar en rulle Mintchoko. Drömmer oss bort.

Det gör jag fortfarande. Läser sjöfartsnoteringarna i tidningen, tar spårvagnen till hamnen och går i skuggan längs med Arcticas isklassade etthundrasextontusen ton. Känner fartygskroppen trycka sej mot kajen, kelsjuk som en isbjörn, medan mintchokladen fastnar i mina tänder.
Det är jag och några farbröder som långsamt går av och an, män med stora, valkiga händer fulla av tid. För mej är dom pensionerade hamnarbetare, från andra sidan älven, från den andra tiden, tiden med kranarna och torrdockorna. Jag bestämmer. Här kan jag låtsas att nån av dom som jag följer i hälarna är min pappa. Låtsas att vi pratar tonnage och deplacement, att vi beundrar den brutala skönheten i fartygslinjerna. Och sen kisa ut mot Vinga, mot horisonten, längta nån annanstans. Strunta i att båten ska gå med olja i Finska viken, vi bättrar på det, den ska runda Godahoppsudden, kanske Kap Horn, med en last av karibisk rom eller gurkmeja, kardemumma, salt.

Det vackra i att bygga nånting större.

8 kommentarer:

  1. Gör du research innan varje uppgift, eller har du så många termer på lager. Beundrar dig för det och att det alltid andas poesi.

    SvaraRadera
  2. Nä, aldrig research, uppgifterna gör jag på max fem minuter. Men jag har en klisterhjärna där det mesta fastnar;-)

    SvaraRadera
  3. Ja, en klisterhjärna måtte du ha. Härlig text!

    SvaraRadera
  4. Vilken vacker text med jättefina formuleringar!
    Härligt med drömmar och fantasi! :)

    SvaraRadera
  5. Håller med ovanstående om det vackra, men jag tycker också att det är en sorglig historia om saknad och längtan. Och en icke alldeles vanlig manifestering av det. Ovanligt med tjejer som intresserar sig för skepp.

    SvaraRadera
  6. Mmm. "När söndagseftermiddagarna stannat upp"... Tycker mycket om de gamla männen i hamnen och bilden av pappan, som lär sin lilla flicka vetgirghetens konst.

    SvaraRadera
  7. "kelsjuk som en isbjörn, medan mintchokladen fastnar i mina tänder" ... Håller med Drumalex om att alla dina texter andas poesi. Vilka underbara formuleringar!//Sofie

    SvaraRadera
  8. hej igen -tack för kommentaren. Jag har en känsla av att du väldigt snart kommer att berätta för oss att du har en bok på gång att ges ut. Har jag fel? Betäffande Amelia så är det inte i denna månadens nummer som intervjun kommer utan i nästa,om saker gått enligt planerna. Ser fram mot att läsa fler av dina texter m//Sofie

    SvaraRadera