måndag 26 januari 2009

26

Han har bäddat med rena lakan, parketten ligger mjuk som gräddkola under hans fötter och på bordet står en bukett tulpaner och viskar. Det finns färska frallor till frukosten imorgon. Ifall.
Orkestern ska vara bra, säjer dom på jobbet som har hört dom förut på Olstorps loge.
Och så är hon inte där.

Han har använt tungskrapa och plockat näshåren med en djävulsapparat från Clas Ohlson, tårar som faller ner på handdukar som fortfarande luktar Via color.

Hon kanske har blivit sjuk, nu går ju influensan.

Gå ett varv, se om hennes vänner är där. Det är dom, och dom ler. Men inte snällt.
Han vågar inte fråga fastän han skulle vilja. Det är så lite han vågar och så mycket han vill.
Kallt kakel mot pannan på herrtoaletten. Orkestern som är så bra och kvällen som är så ren fortfarande.
Hon är hos nån annan. Ligger med nån som säljer persienner och som har ett rum på stadshotellet. Skrattar mjukt, som hon brukar göra när han närmar sej, ett skratt som får orden att fastna i hans fyllningar och ligga kvar där och värka flera dagar.

Han har aldrig dansat med henne, bara stått nära och känt hennes värme, hennes doft. Men ikväll skulle han ha vågat, han vet det.
Han dansar inte heller med nån annan. Det är ingen som skulle tacka ja, för ingen kvinna gillar att känna sej som ett andrahandsval. Men han skulle aldrig komma på tanken att fråga nån annan än henne.

Allt han skulle kunna göra för henne. Allt han vill göra för henne. Och all tid som fortfarande finns kvar. Inget är för sent och om fjorton dar är det dags igen. Då kommer det att passa ännu bättre. Synd på orkestern bara. Dom är verkligen bra.

6 kommentarer:

  1. Hej! Vi har inte "träffats" förut, men nu vill jag hälsa på och visa min uppskattning; Mitt inresse fångades omedelbart av "parketten [som] ligger mjuk som gräddkola" och "tulpaner som viskar"! Vilken levande och poetisk inledning. Jag tyckte snabbt om den väntande mannen som så hoppfullt -och så mänskligt- t o m skrapat tungan... Och som börjar misstänka att den efterlängtade kvinnan ligger med någon annan -som säljer persinner, till råga på allt! Toppen; så mänskligt, så nära; du fångar vardagslivets dramatik. Som läsare hölls min uppmärksamhet hela tiden -jag fick både småle och tycka synd om! Mvh Sofie

    SvaraRadera
  2. Kan inte annat än hålla med tidigare talare. Måste bara tillägga att den var så sorglig, jag verkligen led med honom.

    SvaraRadera
  3. JA,så mänskligt, så djupt mänskligt. Och rörande är han. MAnnen som väntar. Och hoppas. Jag fastande också för "parketten" och för de viskande tulpanerna. Och raskt till vardagen om frallorna som ligger och väntar.Ifall. Jag tycker det här var en mycket vacker text. Poetisk och ja, vacker! Kära hälsningar Cissi

    SvaraRadera
  4. Du är så bra syster!

    Jag har skrivit nu också, det tog ett tag...

    xxx

    SvaraRadera
  5. Gah vilket språk vackert och skört gräddkola blandat med persienner.

    SvaraRadera