27

Jag har redan tagit livet av dej en gång. Bara så att du vet.
Men det räckte inte för att driva ut dej. Du upptar mina tankar nu, du får mej att snegla över axeln, du får mej att vara rädd för skuggorna som samlas i parken.
Du har väckt nåt i mej, en moderskänsla som är polerad och dödlig. Svarta pärlor med en infattad vass hörntand som borde ha fått vila ifred i sin monter. För det ska du skämmas.

Du har tagit hem kvinnan som du låtsades beskydda och vara vän med. Hon fick er dubbelsäng och besök om nätterna. Du gjorde min lillasyster till Hagar.
Du har strött kvitton på kondomer och dyra nätter omkring dej och log när min syster upptäckte dom. Fortsatte att le när hon ställde dej mot väggen. Du kan le om du vill, bara du skäms.

Du har haft tusen ansikten. Du lever i bottenslammet bland sopor och blinda fiskar. Du valde att höja handen. Och höja den om och om igen. För dej finns ingen nåd.
Bara skam.