Utmaning 20

Fönstertittare. Det är inget vackert ord. Han tycker att det smakar illa. Ändå är han väl just det. Det finns ett hörn i hans arbetsrum framför fönstret där det precis ryms en gul fåtölj, den är nersutten och luktar svagt av ålderdomshem, men den passar honom. Han vill inte sitta alltför bekvämt.

Egon kommer strax efter fyra. Han tar av sin gnistrande jacka, med dom gula och orange reflexpartierna och knäpper dagens första öl i en och samma rörelse. Strax därefter Tjocka tjejen, med den vackra hyn, som lägger ryggsäcken på stolen innanför dörren och sjunker ner framför sin teve.

Det händer nästan aldrig nåt särskilt. Och han är inte intresserad av att se nåt naket eller förbjudet. Snarare är han pryd, när Egon tassar ut naken i köket för kvällens sista öl brukar han vända bort blicken eller när Tjocka tjejen somnar med kjolen långt uppkasad över midjan brukar han röra på handen, som om han vore där och bredde på henne en filt.

I huset mittemot blir det allt ljusare, medan skuggorna kurar ihop sej som mjuka dammråttor i hans rum. Han sträcker på sina ben, det knakar i knät. Trebarnsfamiljen har somnat i samma säng. Om en stund kommer mamman att vakna och gå upp för att plocka i ordning på leksaker och diska och plocka fram rena kläder och skriva en nota för morgondagen. Sen kommer hon att dricka en kopp te och sitta och stirra framför sej en stund innan hon går och lägger sej i en av barnens sängar. Ett ögonblick faller hennes ansikte isär, som om hon tillåter sej att skrika ljudlöst. Han älskar henne.

Han älskar dom allihop. Han känner några av deras hemligheter, han har sett Egon dansa långsamt i sitt rus och hålla om sej själv, han vet att Tjocka tjejen är förälskad i sin väninna, för hon kysser koppen väninnan druckit kaffe ur när hon gått hem.
Han känner sorg när nån av dom flyttar. Men det kommer alltid en ny. Och han kommer alltid att finnas där på andra sidan gatan, som en vaktpost, som en ängel. Så länge ljuset är tänt i nåt av deras fönster finns han där.