fredag 2 januari 2009

Skrivpuff 2/1 2009


-Jag gjorde det inte. Faktiskt inte. Det kanske verkar jävligt misstänkt, va, men det var inte jag.

-Du vet hur det är. Ingen rök och allt det där.

Jag tittar ut genom hennes gardiner, ut på Nässéns tomt, sladdrigt fjolårsgräs, och skärvor av vitt, grått, rött som nertrampat godis i en matta.


-Visst, va, jag hatade dom där tomtarna.

-Mmm.

-Men det var jag inte ensam om. Ånej.

-Det är väl inte så konstigt att dom tror att det är du. Du klagade ju mest.


Hon vrider på kranen till bag-in-boxen. Det tjirpar till. En liten skvätt, knappt en bottenskyla.

-Men håll med, dom var inte bara fula, det var nåt annat, som om dom levde nästan, va.


Hon vänder upp och ner på boxen, snabbt och sen öppnar hon kranen. Inget.

-Men värda så mycket, nästan hundratusen, sa snuten när dom ringde. Jag trodde att dom var köpta på typ Jysk. Visste du det? Hundratusen.

-Å fan.

-Anders blev galen. Han tror också att det är jag. Han säjer att vi borde betala.

En nagel vars yttersta spets är lackerad i guld river upp kartongens kant och petar hål i plasten. Hon håller plasten som om hon skulle spritsa grädde på en tårta. Det blir exakt ett halvt glas vin.

-Men jag har faktiskt inte gjort det.


Hon somnar framför Ett hus av sand och dimma, det gör inget, vi har sett den förut och hon tycker ändå inte om scenen där Ben Kingsley kväver sej själv med en påse. Jag får alltid lust att skratta.

Jag brer över henne en fleecefilt med julbocksmönster och går ut på baksidan, hem till mitt radhus två hus bort.

Det är mörkt, men skärvorna efter trädgårdstomtarna fortsätter att glimma. Ett blått öga, en krokig tumme, en svag röst.

Vi är kvar här.

Ser du det?

Du skulle inte ha haft så bråttom.

1 kommentar: