tisdag 10 april 2012

Medusa

Jag har inget att säja. Jo, jag pratar. Mer än jag brukar. För att dölja det som ekar därunder, brusar, bubblar. Det som är inget. Jag ser i deras ögon. Hon är i form ikväll. Så lätta att bedra. Det är hennes kväll, hörde du vad hon sa till honom, hade jag aldrig vågat själv. Jag vågar allt därför att inget kostar mej nånting längre. Men hon.
Ja. Hon.
Jag.
Den mjuka hakan, den skarpa tungan.
Och så inget, som brusar, bubblar, ekar.
Dom billiga poängerna. Dom som jag övat in. För kvällar som den här.
Min autopilot.
Mitt absolute space.

jag går inte hem och kräks efteråt. Jag lämnar trots allt som en drottning. Men blicken jag har vill jag inte gärna möta i spegeln sen. Inte på ett tag. Det är väl den som. Som.
Ja.
Som.