fredag 21 september 2012

Möt mej där

Om du följer med mej ända dit ner. Om du kunde gå mej till mötes utan att bli rädd. Eller less. Om jag kunde förklara för dej. Det kunde vara fint. Gå en stund bredvid varann, som förr, sparka i det våta gruset, tiga. Det är vad vi alltid varit bäst på. Att finnas utan att direkt finnas. Vi har alltid tagit vara på mellanrummen
och hemligheterna som bara finns där.
Du har torra, varma händer och en blick som går igenom. Om du följer med mej dit ner en gång till, så ska jag inte be dej mer. Det är dom små sakerna jag minns. En armbåge som hakar i en annan, en tyst beröring i mörkret. Vi har varit i Venedig och i Abisko, men det är inte det jag kommer ihåg. Det är en särskild ljus blick, en dag helt utan skam.
Dina steg nu, lätta, med en svag utåtvridning, det ljudet. Som kyrkklockor i vårljus. Du möter mej på halva vägen igen, en hand, varm, torr. Du möter mej.