tisdag 13 oktober 2009

286

Lusten som en mässa, våra dofter, safter som kladdiga stråk av rökelse, sandelträ, lapsang souchong.
-Vi är inte kära, bara kåta, säjer du, när du gömt oss under din bruna morronrock.
Jag låtsas inte höra.
Jag är kär. Vissa dar tror jag att du också. Sen lägger du ner allt som är vi, det sjaskiga, som smutstvätt under sängen. Du har en av- och en påknapp, du pratar med henne i telefon, medan jag ligger naken bredvid i din säng.
Du behöver en tredje.

Det finns ingen nedre gräns för mej. Jag fortsätter falla, fortsätter stryka utanför dina fönster. Ett enda kanske håller mej vid liv. Ska vi ses. Kanske. Kommer du ikväll. Kanske. Jag har aldrig väntat så mycket förut. Och du är värd det. Du har en nyckel till min port, din nyckel har hon fått. Hon sjunger för dej i telefonen, nya stycken dom övar i hennes kör, du sjunger med. Förtjust. Du kysser telefonen. Sen mej.

-Inte kära, bara kåta, säjer du igen.
Jag tar det jag får.

6 kommentarer:

  1. Obehagligt och mycket bra berättat. Känner mig väldigt berörd.

    SvaraRadera
  2. smärtsam läsning. så BRA!

    SvaraRadera
  3. sorgligt och jättefint berättat, man blir berörd

    SvaraRadera
  4. Jisses, vilken stark text. Så kort och så samtidigt så innehållsrik -som läsare får man möjlighet att bilda sin egen uppfattning om båda parterna. Mannen som har en "av och på knapp", som "sedan lägger ... allt ... som är vi, under sängen". Och kvinnan som ser det hela utanför, och ändå ligger kvar. Naken. Jättebra!

    SvaraRadera
  5. Jag blir berörd, "svaga kvinnor" som "tar" det de får. Men det är mycket mer komplicerat än så, jag vet

    SvaraRadera
  6. Förlåt, jag missade den här puffen. Ingen kan skriva som du om förnedring. Du upprättar och ger röst.

    SvaraRadera