söndag 6 maj 2012

Eka papiljott

Vi rör oss försiktigt. Hon har sin ena lilla hand i min stora och ett skrynkligt papper i den andra. Hon har lärt sej att läsa nu i vår, läser på allt, på mjölkförpackningar, läser för mej under våra långa telefonsamtal. Hon har förfärdigat ett eget lånekort till mej på sitt eget bibliotek, det är en skatt, jag ska spara det, alltid. Hon väcker moderskänslor som jag egentligen inte har. Vi letar knoppisar. Än så länge har vi inte funnit några, vi är kanske ute för tidigt och jag kan inte skilja träden från varann, jo, björk, den kan jag och här är en ek och där är den, liksom äggrund, rödfrusen, kanske en papiljott. Ja. Vi bestämmer det. Hon vet inte vad en papiljott är, hon är uppvuxen med plattång och curlers, och jag berättar om tanter i hårnät. Så längesen. Vi letar vidare efter violetta al, efter svarte ask, efter tvillingarna lönn, vi tröttnar, dricker apelsinmer under viadukten, äter hårdkokta ägg. Hon har mina ögon och min läshunger. Hon är inte min, inte sina föräldrars heller, hon är sin egen och vill ha ett hunddagis när hon blir lite större. Nu vill hon vidare. Kom, säjer hon, nu letar vi rätt på lille björk, hon hoppspringer i fjolårsgräset, det är en nåd att vara just här, inget mer, inget mindre, en nåd.

7 kommentarer:

  1. Man kan säga mycket och jag säger detta: en nåd för ett barn att "ha" en sådan vuxen.

    SvaraRadera
  2. En text som strövar på lika lättsamt lekfullt som de lyckliga tu den rymmer:) Fint!

    SvaraRadera
  3. Åh, fin beskrivning av en vacker relation.

    SvaraRadera
  4. En mjukt följsam berättelse som får mig att tänka på Tove Janssons Sommarbok.

    SvaraRadera
  5. Kärlek rakt igenom. Blir nästan gråtfärdig.

    SvaraRadera