onsdag 2 maj 2012

Hornborgasjön 1 maj

I snåren bredvid spången stretar en svan. Vasstrå för vasstrå fogar han samman utan att bry sej om oss som stannar och ser på. Koncentration, klarhet, gud. Luften är hög, ovanför oss jagar fyra kråkor en kungsörn. En uppvind, en nervind, härute tänjer sej tiden i sin egen bana, en såpbubbla, en skärva kristall. Här sätter jag mej ner ute på udden i skuggan av fågeltornet och jag ska skriva, men det är omöjligt, sju ängsliga gässlingar på ett snörrätt led, tofsvipans pannkaksvingar. Om mitt hjärta jublar nångång är det här. Mina röda fanor är skäggdoppingen, min international är kråkorna som jagat bort örnen och firar med stukadykningar över tubkikarna, jag sover tryggt med ryggen mot virket från Lars-Nilsgården. Mitt skrivblock är fortfarande tomt när jag går hemåt i skymningen, kråkorna borta, kungsörnen tillbaka, jagar ifred, gässlingarna bara fem stycken nu.

6 kommentarer:

  1. Underbar text. Roligt att se dig här igen.

    SvaraRadera
  2. Underbar betraktelse. Avundas frändskapen med fåglarna, observationsförmågan, förmågan att förmedla... "Koncentration, klarhet, gud."

    SvaraRadera
  3. Fint! Man känner vilan i det gudomliga maskineriet.

    SvaraRadera
  4. Mycket bra, känner lugnet inuti. Är det inte ofta så att man tar sig till en sån plats för att få lugn och ro och inspiration att skapa, och så blir det inget. Lugnet och roet och inspirationen måste få ta sin tid. Skrivandet kommer oftast efteråt. Så är det för mig i alla fall.

    SvaraRadera
  5. Vackert. Utan vila, inga idéer, utan iakttagelser - inget att skriva. Fint betraktat och förmedlat.

    SvaraRadera
  6. Underbart bra och du får in 1.a majfirandet på ett fantastiskt sätt.

    SvaraRadera