Di-da-ditt, di-da-ditt. En fortsättning.

Jag ville aldrig behålla dej. Den första lögnen. Mina falska läppar runt ett Gå, om du vill. Jag ville ha dej om du så låge under vatten. Jag levde nöjd utan dej, tillfreds med mina hundar, mina böcker, mina vänner. Den andra lögnen. Inget blev som det skulle efter dej. Hundarna rastade sej själva i trägårn, mänskor slutade att komma förbi, böckerna förblev ouppsprättade. Vi kan kalla det en depression. Jag levde på minnet av dej, hur du lämnade med min pappas gamla Creed under armen, en stulen gåva, det gjorde inget att du tog den. Det är sant. Jag lärde mej ändå aldrig morse, inte på det där självklara sättet som du gjorde, du och far med huvudena tätt ihop till tidigt på morronen, en flaska sprit, filterlösa John Silver och jag, i soffan, med en bok, ett par hundar vid mina fötter.
Jag drömde om dej på Koromandelkusten, det var dit du skulle, en trashanksarmé av maoister, analfabeter, småkriminella. Du ville ut, bort, du behövde det. Jag drömde om dej i Amerika, i Kanada, en ursinnig kamp mot oljegrusutvinningen i Alberta.
Jag drömde inte om dej i grannkommunen.
Somliga kvällar satt jag på verandan, det var lugnt, stjärnklart och jag kunde höra dej, hur du sände kyssar genom luften, en stillsam morsekod, ett ditt-ditt-di-da-ditt, jag var lycklig en stund, jag kunde se bortom det som var jag och mitt eget, jag kunde lyfta huvudet, jag kunde röra vid min egen kropp och tänka att det var dina händer, dina fingrar.
Jag kunde ha tagit bussen.
Du säljer min pappas Creed till högstbjudande. Jag vet att det är den, för den har ett avslaget hörn och en droppe rött nagellack på en av tangenterna. Jag har följt efter dej ett par dar, du var inte svår att hitta, dina ögon samma, kroppen en annans. Du bor i ett banalt hus, med en banal kvinna, ett par banala barn. Du sitter uppe på kvällarna i ett blått ljus, du går mellan fönstren. Återstår: Dina lögner. Kom du aldrig längre eller kom du tillbaka, men inte riktigt ända fram.
Jag ska ta reda på det, men jag har inte bråttom. Jag känner mej inte sviken. Det är min tredje lögn.