Röda gummistövlar

Du bar röda gummistövlar. Jag har svårt för just röda gummistövlar. Mest för att byns original alltid bar såna, han som gick under namnet Juckamannen, han som tillskrevs ansvaret för alla bränder i länet dom senaste tjugu åren. Det senaste var inte sant. Det vet jag. Han såg filmerna som hittade till stans minimala biograf, skrev långa recensioner som han delade ut främst på länsstyrelsen, där en snäll assessor en gång tagit sej tid att prata med honom. Ja. Han var väl lite slow, som vi säjer idag. Och jag vet inte hur mycket han fattade av alla glåpord eller direkta elakheter, men det är nåt med det där. Som skaver. Ett slags dåligt samvete.
I alla fall. Röda gummistövlar. Kritiga, nästan rosa. Du bar dom i helg och söcken, till shorts, jeans och dina snyggbrallor i flanell med en liten kritstrecksrand. Du tog av dom innan du gick till sängs med mej, det var nog enda gången du inte hade dom på. Din fötter var egendomligt vita, lite upplösta, mjuka som snökakor, milt erotiska. Du luktade aldrig illa, inte stövlarna heller. Den sommaren visade du mej platser jag aldrig sett fast jag har bott i trakten hela mitt liv. Vi gick ut på Sjunkmyren, du på tuvorna, en andedräkt av porsblommor, gölarna mellan älggräset som inte lämnade nån spegelbild. En lätt sommar, en röd sommar, kritig, nästan rosa.
Du drog vidare i oktober, till nästa inventering, du lämnade stövlarna, du sa att du skulle komma tillbaka till sommaren. Det har gått ett tag. Jag saknar dej inte, inte så värst i alla fall, jag har ju stövlarna, kvar i dina sista steg.