tisdag 19 maj 2009

139

Låna. Andra skulle säja stjäla. Om dom bara visste. Kanske misstänker, men det finns inga bevis. Han är så noggrann. Klinisk. Anal. Han föredrar skicklig. Han är bra på det han gör.

Hon lämnade honom utan ett spår. Det var som om hon aldrig funnits. Inte ens ett av hennes tagelhårstrån kvar i handfatet. Så många bråk dom hade om hennes hår som föll som hansochgretaspår efter henne. Nu saknar han det. Naturligtvis. Och det är försent. Hennes hår var aldrig vackert, men det satt fast i henne och därför dyrbart.

Han ska ha rätt musik i sin mp3-spelare. När han lånade advokatens penna, en Waterman nummer 12 i mottlad ebonit och en ingraverad sentens på latin som han försökte tyda, men aldrig lyckades med, så passade bara Mozarts tjugufemte symfoni. När han tar fram pennan och väger den i handen, en perfekt balans, fuktar spetsen så att den inte ska torka och förstöras, så kommer symfonin tillbaka på låg volym. En svag ström genom kroppen. Kanske kallar man den för lycka.

Hon hade hotat med att försvinna så många gånger att han tappat räkningen. Ärligt talat trodde han inte på det. Hon hade det alltför bra hos honom. Trodde han. Och blickarna, rösterna, bakom hans rygg sen var gång han gick på byn. Lurad, bedragen. Hanrejen. En ynkedom, kraftlös och snöpt.

Andra saker, fälgarna från Getas Opel Manta krävde Paradise city med Guns 'n' roses, Hello Kitty-pläden från klädstrecket hos grannen Oops, I did it again. En ironi som gick honom förbi till en början.

Han har ett ställe i skogen, i kanten av mossen där han lagt sina troféer. Han är stärkt när han går därifrån, av sakerna som besitter en kraft som silar in i honom också. Det är inte saker längre, det är hans totem. Nåt som lever, får form, mening i hans ägo. På ett annat sätt än om dom hade varit kvar hos sina ursprungliga ägare. Men han har inte stulit, bara lånat, som man ber om ett glas kallt vatten en varm dag.

Nåt man lånat som blir svårt att lämna tillbaka.




1 kommentar:

  1. I dag tycker jag din text var svårläst, både med uppdelningen "vad han gör"/"vad han tänker", fast det på ett annat sätt var spännande just därför.Men vid första äsningen trodde jag det var han/hon och då blev det fel på slutet. Men även innehållsmässigt. Fick som sagts läsa två gånger innan den sjönk in och jag förstod(tror)den. Sista meningen förklarade visserligen allt men ändå känndes det som lite fattades för att i alla fall jag skulle känna ett flyt.

    SvaraRadera