tisdag 1 mars 2011

Sovande

Vi är isär och ändå inte. När vi möts gör vi det på ett café på Skånegatan. Och den stora sömnen faller över oss varje gång. Nån har sagt att caféet är det närmaste Italien man kommer i den här stan, jag vet inte om det är sant, men kaffet är starkt. Inte tillräckligt, men det starkaste som går att få. En nödvändighet. Henrik och jag gäspar vid dom höga borden som vetter ut mot Scandinaviums grå, plisserade kjol, tiden går, konsertaffischerna ändrar motiv. Han står och skrapar sej i skäggstubben och jag försöker lära mej italienska genom att leta efter ord jag känner igen i Gazzetta dello Sport.
Vi skiljs åt utan att ta i varann, men vi har svårt att gå åt varsitt håll, och ingen av oss vill vara den som vänder ryggen åt den andra först. Nu vårdar vi det som vi i själva verket helst vill bli av med. Som att spara en påse sopor. Vi har rett ut härvorna, vi har delat sakerna rättvist, nåja, ganska rättvist, vi är båda missnöjda. Det är som det ska vara. Vi borde inte ses mer. Jag älskar inte honom längre. Han luktar inte gott, inte som då, det är samma lukt, men helt utan kärlek. Han ser på mina orakade ben, hårtsråna på min haka, min överläpp och fryner på munnen. Sjavigt. Okvinnligt.

Det är soppåsen mellan oss, förruttnelsens gång, det är det vi har kvar och förvaltar.

6 kommentarer:

  1. Får jag säga först! Jag! Jag: "Scandinaviums plisserade kjol"! Du är (bland annat) en sån där som skulle kunna städslas till att skriva motton för städer - dina metaforer behöver bara ploppa upp för att de verka huggna i sten.

    Och soppåsen. Vi är i Putti Kraftlös-land men ändå: mindre förnedring, mindre destruktivitet.

    SvaraRadera
  2. Så varför förvalta något så förgånget och destruktivt utan kärlek? Vemodig och bra. Tack för kommentaren!

    SvaraRadera
  3. "förruttnelsens gång," Vilken pärla! Och ballansen i missnöjet...

    SvaraRadera
  4. Vilken pärla du fått till. Älskar alla vindlingar du tar med mig på.

    SvaraRadera
  5. Sådana här texter förvaltar min kärlek till Göteborg. Den känns. Gillar.

    Tack för kommentar hos mig igår. Den värmde. Jag var på väg att radera andra dikten, men efter din kommentar är jag glad över att den fick stå kvar.

    SvaraRadera