söndag 19 februari 2012

Takotsubo

Jag har redan glömt dej. Det gick fort. Du var en sång jag sjöng med i utan att kunna texten. Det är vargarna som inte glömt. Sista gången vi dansade hörde jag dom krafsa på brädfodringen, gnälla mot molnen, inga ylanden då, det hade ännu inte börjat. Golvet vitbetsat, din kjol dunkelt röd, min blick som inte kunde låta bli att driva över din axel, ut mot nåt jag inte kunde förstå.
Inte ville förstå.
Det blev värre den vintern. Vi sov med raggsockar på, azaleorna frös och du grät för varje planta som dog, du kanske grät över oss, jag lyssnade bara efter klornas skrapande, jag tyckte jag kände varglukten, frän, rökig, vild. Jag drömde om sovande flockar, om kött som ångade i den öppna kylan ute på slätten, om gula ögon. Samma morron som du gav dej av låg det en pälstuss på köksgolvet.
Jag har redan glömt dej. Ibland stirrar jag på ett av dina kvarglömda hårspännen och det dröjer innan jag kommer på att det tillhört dej.
Jag har glömt.
Det är vargarna som inte glömt dej.

10 kommentarer: