söndag 30 december 2012

Tillfälligt avbrott

Spanska för knä: rodilla. Spanska för magsjuka: gastroenteritis. Spanska för besviken: decepcionado.
En gråhöst utan tennis. Jag hade lovat mej själv och med Nadals bortovaro och svåra knäskada ganska enkelt att hålla löftet; inte lika mycket tennis, inga långa vaknätter under US Open. Istället arbete, kärlek. Det blev inte mycket av vare sej det ena eller andra.
Ett vakuum stämt i d-moll. I dimman, en känsla av att flyta, att vakna upp och befinna sej strax nord Anholt. Att marken, den redan vattensjuka, närsomhelst kunde lösgöra sej, liksom kalvas av och ge sej iväg.
Ett sorgflor av dagar.
Han är fortfarande borta. Ett magvirus säjs det, men alla pratar om att det här är slutet, att han inte kommer tillbaka. Jag väntar vid mitt skrivbord, snurrar pennan som en besvärjelse, runt, runt. Han slog igenom när jag blev sjuk. Han gjorde nåt med mej, nåt som lugnade, låg stilla i mej. Nåt som tog mej upp ur hålet om så bara för ett game, ett set. Nån som kämpade när jag hade slutat kämpa. Det är löjligt, jag vet. Det är inte hela världen. Det finns så mycket annat som ska göras, bör göras.
Inte hela världen. Men ändå.

7 kommentarer:

  1. Intressant, väl beskrivet och tjusigt bildspråk.

    SvaraRadera
  2. Jag gillar ditt sätt att skriva. " ett sorgflor av dagar" vacker mening. Bra!

    SvaraRadera
  3. Alltid en upplevelse att läsa dina texter. Vackert.

    SvaraRadera
  4. "Ett sorgflor av dagar"... Din skoningslösa ärlighet (som inte har med självbiografiskt/icke självbiografiskt att göra).

    SvaraRadera
  5. Allt du skriver är en skönhetsupplevelse att läsa.

    SvaraRadera