Spiraltrappa

Dagen innan vi begravde mamma rev dom ditt hus. Det var gjort i en handvändning. Samma ljud som att riva isär gammal papp. Det enda dom var aktsamma om var trappan, spiraltrappan i gjutjärn, den med sina vackra linjer, hur den smyckade fasaden, som ett halsband av Torun Bülow-Hübe runt en alldaglig kvinnas nacke. Jag räknade bakåt. Det var en OS-sommar, det måste ha varit Sydney, vi satt där varje natt som kattugglor, du och jag, högt över stan, på trappan, ljudet av teven med kanot, med baseboll, med taekwondo. Med vår gamla skola som granne, du var några år äldre, men du hade gått om ett par klasser, vi gick sista året tillsammans, latin, historia. Vi struntade i studentbalen och åkte på konsert. Jag minns inte vem vi såg men efter det blev vi vänner. Omaka. Jag från en ängslig familj, du som bott själv sen du var femton.
Jag tror att jag älskade dej.
Jag sommarjobbade på fabriken, kvällsskiftet, du på Åkes video, vi åt av lösgodiset du tog hem, fickorna fulla av sura kastanjer, stulna cigarretter, Marlboro menthol. Vi pratade. Om böcker, om resor, om allt det som fortfarande var möjligt. Vi såg Mikael Ljungberg ta guld i brottning, i nittisju kilo, du såg på honom och sa att han hade ledsna ögon. Vi pratade aldrig om män. Hade vi varit en film hade vi klarat Bechdeltestet med glans.
Jag har aldrig varit så lycklig.
Trappan fick en filt, fick en sittkudde. Sommaren var oändligt varm. Jag sov aldrig. Våra axlar mot varandras i en liten glödande punkt. Ett svart hål, mindre än en atomkärna, med en vikt på en miljard ton. Vi såg ner på dom andra, hur dom gick till jobbet på morronen, vi talade om frihet och om att åka därifrån. Långt bort. Jag hade tänkt mej Uppsala, du hade tänkt dej Goa.
Du bad mej aldrig att följa med.
Jag åkte därifrån, jag fick en av reservplatserna på juristlinjen till sist, omöjligt att tacka nej till. Du skulle läsa upp dina betyg på Komvux till hösten. Jag tror inte att det blev av. Sista gången vi sågs var du kall, tyst. Jag sa saker jag inte borde ha sagt. Jag lämnade en present, en bok, du öppnade aldrig paketet. Du blev ihop med Bonnie Svensson sen, han som var känd för att ha bitit av örat på en av sina flickvänner. Jag såg dej på ICA Oxen ett par år senare, du köpte revbensspjäll och var med barn, men du hade, såvitt jag kunde se, båda dina öron i behåll. Det gladde mej.
Jag undrar vad som ska hända med trappan. Om jag kunde lägga ett bud på den. Den skulle klä gaveln på mitt hus. Jag skulle kunna sitta där i sommar, läsa, skriva. Minnas.
Det är det jag allra helst gör.