Jag älskar det här landet. Det tog ett bra tag, jag har åkt runt hela jorden men nu kan jag inte se mej mätt på det brandgula ljuset, det som går att äta, som lägger sej över lador och boningshus.
Som jag kämpade för att komma härifrån.
Nu är mitt hårda hjärta gammalt och trött och kan inte stå emot körsbärsträden, hur dom förföriskt plockar av sej plagg efter plagg vid Höjentorp. Kan inte stå emot silhuetten av Torsö, lugn och obeveklig som en hägring därute i den sjö som är en av Europas största.
Jag har sett det mesta. Men det här går utanpå. För det är min historia, min jord, mina minnen som smakar på ett vis inget annat smakar.
Jag älskar slätten, för man ser så mycket himmel här. Jag rättar in min bil, den som knuffas och trängs i rondellen vid Triumfbågen i Paris, som morrar på autobahn, jag lägger den bakom en traktor från Gunnars maskiner i Vara. Jag visar min respekt. I förti kilometer i timmen.
Jag förbannar min sentimentalitet. Och hyllar den på samma gång.
Det här är den jag är. På gott och ont. Mina rötter lindar sej om varann ner i jorden, sega och envisa som kvickrot.
Kalla mej en landsortstjej.
Jag är vad jag är.
En landsortstjej.
(Not: Sista raderna en parafras på Eldkvarns underbara låt Landsortsgrabb.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Först: det var allt lite skönt att inte läsa fler dikter om luft i dag ;-)
SvaraRaderaSedan: Härligt beskrivande text, fint sammansatt men framförallt så känner jag mig hemma i och med texten (lantlolla som jag valt att bli).
Sist: Kul att se dig här igen förresten (saknat dina texter), men jag har också varit borta mycket så vi har kanske gått om varandra ;-)
Tack för mycket bra kritik. Jag har nu redigerat bort sista meningen (inget svårt val efter att fått upp ögonen för den)som faktiskt var rätt fånig ;-).
SvaraRaderaMustig text och härligt med rötterna i jorden.
SvaraRaderaunderbart. Älskar slätten oxå! denna text är ljus och vacker...Tack
SvaraRaderaÅh, vad skönt att du kunde skriva så, äntligen. Det är på gott och ont, rötterna är där dom är, hur mycket man än sågat av dem. Det är förbryllande...
SvaraRadera