onsdag 22 augusti 2012

Brunn

Så fria blev vi aldrig mer. Kanske du, men aldrig jag. Jag följde dej som en liten församling skulle följa en karismatisk predikant, men aldrig med böjd nacke, alltid i samtal, alltid med huvudet tätt intill ditt. Men det var du som läste slätten, läste klipporna, läste himlen ovanför oss. Och du var som kallt vatten, du lät det rinna vidare, som jag drack. Som jag drack. Jag förberedde mej för andra tider, du hade redan haft dom. Mina fotsulor lena efter mil i varm sand, vi gick som syskon, jag tror dom flesta trodde att vi låg med varann, att du förfört mej. Inget kunde vara mer fel. Du var min kyskaste sommar. Min lödigaste sommar. Så fri som då har jag aldrig varit sen. Kanske du. Aldrig jag.

4 kommentarer:

  1. Tillåt mig ta ett litet utsnitt: "Du var min kyskaste sommar"... Ett utsnitt ur ännu ett litet smycke av din hand.

    SvaraRadera
  2. Tycker sannerligen inte du har någon anledning att ge bort några kroppsdelar.

    SvaraRadera
  3. Fullständigt underbar text. Gillar speciellt "jag förberedde mig för andra tider, du hade redan haft dem".

    SvaraRadera