tisdag 14 januari 2014

Rekviem för en harpalt

Hundarna märker den långt innan den dyker upp som en prick vid horisonten. Dom börjar trampa, den yngre gnäller lågt. Det går mycket fort. Vi har satt blommor på gravarna, varit tysta en stund som om det krävdes av oss och sen gått ut under tallarna bakom kyrkogården. Du ser mot pricken som växer. Jag skrattar åt dom halvvuxna hararna som jagar varann i slänten. Du säjer: Det var som fan. Du säjer: Är kikaren kvar i bilen. Ja, svarar jag, vadå och sen sveper kungsörnen ner, som svart rök med en guldgul hjässa, så skrikigt mot det milt pinjegröna, klorna i den minsta av hararna, så tyst. Sen borta. Du är vit i ansiktet. Yngre hunden far runt, runt i ett slags överhettad upphetsning, av dom andra hararna inte ett spår. Du slickar dej om munnen. Svär. Pratar för dej själv, manar dej själv att aldrig, aldrig lämna bilen utan minst en kikare. Sen: Gråter du? Ja, kanske. För haren? Förmodligen.
Jag är inte blödig. Jag är uppvuxen på landet, bland jägare och bönder. Man överlever inte om man är blödig. Men idag vill jag inte höra om ekosystemets fina uppbyggnad, om rovfåglarna som naturens renhållningsarbetare. Idag vill jag bara tänka på en liten gråbrun hare, ett väldigt sus, ett förvånat blänk i ögonen. Döden som en vacker, vördnadsbjudande glidflykt.
Idag gråter jag över en harpalt.

7 kommentarer:

  1. "Döden som en vacker, vördnadsbjudande glidflykt." Det är väldigt vackra ord. Jag lever mig in i dina texter, känner den murket dova doften av trädstammar och lugnet, tystnaden.
    Du kan som alltid.

    (Inunder, är långsam läsning, går inte att skynda på, språket är vemodigt. Idag får jag kanske Canada och längtar, det blir min nästa bok. Den var slutsåld på Akademibokhandeln förra veckan. :) )

    SvaraRadera
  2. O så vackert. Orden. Stämningen. Avvägningarna i texten mellan det brutala och det vackra. Tack för att du skriver.

    SvaraRadera
  3. Tårar över en harpalt, tårar över en text.

    SvaraRadera
  4. Mäktigt. Jag skulle nog ha gråtit över kikaren... Nej men hjälp. Men jo.

    SvaraRadera
  5. Gråter jag med för att du skriver så vackert.

    SvaraRadera
  6. Sen kommentar. Kan inte låta bli. Lever mig in i stämningen tårar fyller mina ögon

    SvaraRadera