måndag 10 februari 2014

Om cirklar

Det finns få saker i universum som han tycker är vackrare än Euklides definition av en cirkel. Det skulle i så fall vara Rostropovitj, denne runde lille herre, med utseendet hos en mellanchef, som spelar en av Bachs cellosviter. Eller en skruv fjällvråkar över ett torkat majsfält mot en brinnande blå himmel om hösten. Det där som vidgar hjärtats kammare en aning, som driver på slagvolymen ett par kubikcentimeter. Andningen hos en man som håller på att förlora sej innan han förstått det själv.
Euklides säjer: en cirkel är mängden av punkter i planet som ligger på samma avstånd till en given punkt.
Han läser Elementa på samma sätt som han läser sinnesrobönen. När valutakurserna sjunker stiger sjunker på hans skärmar, i ett evigt oreglerat blodtryck, har han just det. Euklides och dom anonyma. Nåt fast i det flyktiga. Nåt som inte är till salu. Nåt som inte går att söla ner. Ett absolute space, en absolute time. Utan att göra särskilt stort väsen.
Han är duktig, rentav briljant på det han gör. Man talar om honom med sänkta röster. En trollkarl. När alla andra gick ur, gick han in. Kan du fatta. Vilka cojones.
Han talar aldrig om cirklarna med dom. Inte heller att han går på sina möten på torsdagskvällarna. På dagarna ägnar han sej åt det efemära. Det som dunstar snabbt och bara lämnar svagt doftande spår. En resande i rykten. När han kommer hem, en kopp kaffe och Thomas Perronet Thompsons vackra översättning av boken, en svag darrning när han slår upp sidan. Tyngden, det svaga blänket av folieringen, men framför allt tyngden, tyngden.

9 kommentarer:

  1. Det finns faktiskt inget vackrare än det abstrakta

    SvaraRadera
  2. Jag tappar andan inför din storhet.

    SvaraRadera
  3. Mellanchefen som spelar Bachs cellosviter och valutakurser som oreglerat blodtryck! Du är suverän.

    SvaraRadera
  4. Svar: Tack för fina kommentarer hos mig, som värmer själen.

    SvaraRadera
  5. Så svårt att kommentera för att det är så vackert. Och andningen åh den tar mig alldeles. Du skriver som ingen annan.

    Nu har jag läst Canada, så tacksam för att du "gav" mig den, så tacksam för att han skriver med de ord han gör. Det sköra, solkiga livet, acceptansen, vägen framåt.

    SvaraRadera