söndag 8 mars 2009

67

Tiden står stilla. Härinne finns bara en klocka och det är en plastig, könlös mekanism, en ikeaklocka, omöjlig att skapa en relation till. Som att smeka en silikontutte. Kyssa ett läppimplantat.
Han drömmer om sina mest älskade ur på nätterna, om den vackra pendylen som en gång prytt Thiels hus på Djurgården. Om den Patek Philippe han lurade av en nybliven änka. En spottstyver gav han. Och inget dåligt samvete efteråt, bara en skamlös lycka. Om resan till Geneve, om vandringen i Gruets och Duchénes fotspår. Dom andra härinne pratar mest om kvinnor och poker. Han är tyst, han är bara intresserad av ur.

När han kommer ut kan han inte arbeta igen. Höger hand är alltför illa skadad. En ironi att sushikockarna använde samma molybdenstål till sina knivar som han till sina verktyg. Kanske rentav samma parti. Han skrattar torrt, hostande. Han kan uppskatta den ironin, han är inte bitter.
Han är återställd, enligt läkarna. I det närmaste återställd. Bara en liten avvikelse, en aversion, som gör att han får äta nyponsoppa inne i cellen dom dagar det serveras fisk i matsalen.

7 kommentarer:

  1. skitbra! - båda texterna. så snyggt och övertygande personporträtt.

    SvaraRadera
  2. Mycket mycket bra! Tätt, lätt obehagligt, men väntat - på något sätt ändå, utan att vara för förutsägbart. Du är en jäkel på att få människor att tydligt framträda i sina karaktäristiska själsklädnader. Beundransvärt bra! Cissi

    SvaraRadera
  3. Härligt sätt att beskriva en passion!

    SvaraRadera
  4. jättekul att läsa en med fler delar, det håller ju ihop.En man med en inre passion, ensidig i livet .
    tack för att du skriver så bra, man vill alltid komma tillbaka.
    ps jag har dödat en chef idag för vår gemensamma vän.

    SvaraRadera
  5. Nu har jag tagit bort min ordkontroll, tror jag. Kolla om det funkar!

    SvaraRadera
  6. ordkontroll borde förbjudas.

    SvaraRadera