torsdag 9 april 2009

97

Utklippan. Visst hade hon varit tilltalad av själva namnet. Utklippan. Längre ut kan man inte komma. Jo. Det kan man. Men hon hade varit slarvig som vanligt, slarvig med efterforskningarna, sentimental i överskott och kanske ganska full när hon nappade på erbjudandet. Hon kan gå runt Utklippan på tre minuter. Hon är omgiven av vatten och det är så långt till närmsta systembolag att hon vill gråta. Här fungerar inget bredband.

Hon hade tänkt på det som ett reningsbad. Här ska hon få tid att skriva. Det blir inget gjort. Hon går som en gammal ridskolehäst i vänstervarv runt ön. Lite väderobservationer. Det blåser alltid. Lite städning. Och sen. Ett oändligt hav, en evig klippa. En trilskande snipa med en giftig tvåhästars Johnson.
Ingenstans att ta vägen.

2 kommentarer:

  1. Tyckte om namnet utklippan. Många känslor i texten. Starka känslor och mycket vånda. Bra formulerat

    SvaraRadera
  2. Åj känner igen våndan,
    travandet i cirklar. Sån fokuserad text!

    SvaraRadera