tisdag 13 augusti 2013

Kärlek och vatten, vatten och kärlek

Som en bok jag just läst, ljudet när man slår ihop pärmarna, ett ftuff, nåt jag älskat, som jag aldrig ska sluta älska. En trashanksarmé, ständigt på marsch. Ett väldigt valv i slutet av augusti, börjaskolanväder, en tid för längtan, en stor himmel över slätten, mitt hjärta lika stort, för jag blir aldrig en del av det där. Jag ska alltid vara utanför. Längtande, älskande. Jag ska aldrig gå iland. Dom andra som sover i renbäddade sängar, bårder av cirkusprinsessor, av hundar, av ballonger. Jag sover inte. Jag vakar den här natten, precis som alla andra nätter, Perseiderna fräser genom atmosfären, men jag bryr mej inte längre, jag har redan sett dom, flera gånger, inget speciellt mer, inte nån vid min sida som säjer Åh och Oh. Inte nån jag skriver lappar till nu, Kom till mej ikväll, älskling, och sätt mitt hjärta i brand.
Lärarna i styvstärkt, köper nya anteckningsblock och pennor i stans pappershandel, tänker på sina första lektioner utan rynkor mellan ögonbrynen, det är vackert, jag vet att det kommer att se annorlunda ut i oktober, inget att göra nåt åt, jag gläder mej åt deras förtröstan, att den är ny inför varje hösttermin. Att den aldrig släpas i smutsen. Regementets fana, en pressad och ren uniform, sånger i takt med stegen, en hållning som är obruten. Renhet och oskuld, som nattgammal is, som jag skulle besudla om jag kom närmare, jag står här i skuggorna, som vanligt, med mitt gamla namn, väntar, bidar min tid.

5 kommentarer:

  1. Håller med Charlotte, underbar text. Helheten, känslan, hur du får fram personerna du skriver om.

    SvaraRadera
  2. Instämmer med föregående kommentarer.

    SvaraRadera
  3. du darling med dina underfundigheter, gillar även rytmskt därför fastnat vid dikt

    SvaraRadera