torsdag 8 augusti 2013

Konsten att skriva nåt annat

Ensamhet och förnedring. Osynliga, halvt levande mänskor, gengångare, sengångare. Missbruk och misstro. Jag älskar dom djupt. Dom är inte karaktärer, dom har ett eget rum i mej, inte i hjärtat, inte i hjärnan, jag tänker mej ett ovalt rum placerat strax intill bukspottskörteln. Där sitter dom, halvligger, tittar ut genom ett kladdigt fönster, nej en hinna, tittar, men ser inget, när dom talar är det som att höra på en dålig utsändning, halva ord, brus.
En ännu inte upptäckt dödsmässa av Cherubini, stämd i H-moll.
När jag promenerar tänker jag att jag borde titta nån annanstans. Skriva om nåt annat. Att som en av mina älsklingsförfattare, Jo Nesbö, ge sin huvudperson lite lycka, lite stablilitet, efter all sorg och bedrövelse. Att jag kunde skicka paret som bara sitter ihop för att dom inte vet vad annars dom skulle ta sej för i familjeterapi. Befria flickan från flaskan. Lära henne morsealfabetet. Säja till henne på skarpen att inte hänga upp sitt liv på en gamma historia. Återupprätta värdet. Men så tänker jag att det är dom mest värdiga mänskor jag träffat och så är jag tillbaka vid ormens svans eller tunga. Och jag föraktar Nesbö innerligt för att han gett Harry Hole inte bara livet, utan också lyckan tillbaka. Han skulle ha fått dö på det där skitiga köksgolvet, skjuten av Oleg. Och så hör jag hur jag ljuger för mej själv, och tänker att det här är det jag kan, jag vågar inte skriva nåt annat längre, inte ens en text om tennis. Det kan vara lättja, det kan vara missriktad solidaritet, det kan vara som grannen under vars försök att improvisera kring Gammal fäbodpsalm nu rycker in på fjärde året.
Nåt att återkomma till.
Det andra får man tvinga sej till.


(Jo Nesbö skriver krim, främst om Harry Hole. Bäst är Frälsaren, Snömannen, Gengångare, men dom är framförallt fantastiska som ljudböcker i Jan Waldecrantz uppläsning. Inte lika nöjd med Jonas Malmsjö, o nej.)

7 kommentarer:

  1. Tycker du gör det du gör så bra. Håller med dig om lyckan, intressant reflektion. Kul att se dig tillbaka här!

    SvaraRadera
  2. Gillar bukspottskörteln. Fäbodpsalmen. Tankarna också.

    SvaraRadera
  3. Vissa är bra på att beskriva vemodet - någon annan kan någon annan få beskriva lyckan. :) Älskar din formulering om att inte hänga upp sitt liv på en gamma historia och dessa sengångare/gengångare till osynliga miserabla människor som inte är karaktärer men ändå är det på något vis.

    SvaraRadera
  4. Du måste våga skriva. Glad att du är tillbaks här.

    SvaraRadera
  5. Det är intressant som fråga det där. Vad har man för moraliska plikter om dem man skriver om? Jag grubblar mycket över det - för mycket, för det hindrar mig från att hitta på. Kul att någon annan tänker så också.

    SvaraRadera
  6. Din fäbodpsalm håller livet ut och du upprättar dina karaktärer - förlåt, invånarna i det Ovala Rummet intill din bukspottskörtel - genom att skriva om dem. Snegla inte. Fundera inte. Skriv. Vi behöver dina ord (nu menar jag mänskligheten och inte jag och Grå papegojan och Kalle Byx och Charlotte).

    SvaraRadera