fredag 23 augusti 2013

Navigare necesse est

Jag har aldrig gillat sentenser. En av dom fånigare är att det är nödvändigt att segla, men inte lika nödvändigt att leva. Det måste vara en man som är upphovet, bara en man kan sprida sån obekymrad och direkt falsk dynga omkring sej, en visdomsordens gödselsprättare. Genom åren har jag sett åtskilliga kuddar, bonader, i en ruff tillochmed som mönstrade påslakan. Navigare necesse est. Får mej alltid att vilja kräkas. Servetter, toapapper. Vivere non necesse est. Ta dej i brasan. Åtskilliga båtnamn, i aktern, liksom svällande, storbukigt.
Det har gått så långt att jag tar min J18 till dom yttersta naturhamnarna, förtöjer slarvigt, tvättar mej inte på flera dar, kissar i en hink. För att komma bortom. För att hamna i vattenlinjen igen, för det öppna havet, för dom lösa fallen som fortfarande plinkar mot masten, för oljetankrarna som balanserar på horisonten som elefanterna på den tunna tråden. Makrill i tomatsås, smörgåsar som mjuknar i fukten. Aforismer jag inte behöver uttala. För den stora tystnaden och dyningen som en guds lugna, självklara andetag.

3 kommentarer:

  1. Bohuslän i ett nötskal känns det som. Vacker båt, J18.

    SvaraRadera
  2. Gillar upplägget. Först ett ta-mig-i-brasan avsnitt och sen ett meditativt andäktigt.

    SvaraRadera