lördag 31 augusti 2013

Soffa extraordinaire

Möbler jag haft och älskat. Älskat så mycket att jag väjt för deras sjabbighet. Märkena på soffryggen; kattklor, rödvin, trasiga dar. Fyllningen jag dammsugit upp kubikcentimeter för kubikcentimeter. Den utsökta nedsuttenheten. Jag minns stunderna, älskogen, gråten. Jag minns Nadals alla triumfer i Franska öppna och Wimbledon, jag minns nederlagen, förlusterna, det stela runt munnen.
Det som började i nyansen Sheer Charcoal och slutar i en slags rödbrun åderlåtning. Ensam på vardagsrumsgolvet, ett skepp i kvav. En anklagelse. Som en packad kompis från förr. Nej. Jag är inte hon. Du har nog sett fel. Och bakom och under, popcornkärnor, en ensam strumpsticka i storlek 3,5. Valvakan när Obama blev president, talet från Grant Park i Chicago. This is your victory. Mina tårar då, ner i plymåerna, fastän jag inte är lättrörd. Alla timmar. Alla timmar, en osynlig klocka, ett tick och ett tack. Det ringer på dörren, det är Stadsmissionen, två kralliga farbröder, inte överdrivet imponerade, jag vill säja, ta hand om henne, ge henne till nån som vet att uppskatta henne, det hon står för, jag är fnoskig, du är borta, min älskade soffa och jag tjuter, jag är inte klok.

4 kommentarer:

  1. Plötsligt saknar jag alla mina gamla soffor. Damn you're good.

    SvaraRadera
  2. Kärlek till en soffa. Love it.

    SvaraRadera
  3. Underbar. Dina texter är så levande.

    Ang kommetnar hos mig. Jag är inte hundraprocentigt säker på hur mycket du läst, men i korthet. De träffas på en spelning under vårvintern och pratar. Det finns någon slags tillit mellan dem som inte funnits tidigare. Han släpper en ny platta, tillägnad henne. På skivan finns en sång som han skrivit om henne. På relasespelningen säger han att det är en kärlekssång skriven till en person som betyder mycket för honom och känner honom bättre än någon annan, men samtidigt är en person som "förvandlar honom till molekyler" och att det tar tid för honom att återhämta sig efter ett sådant möte. Sången kommer att betyda mycket för henne och hon inser att de inte kan få varann, eftersom de helt enkelt skulle bli för mycket för varann. Efter releasen lägger han ut ett antal målningar på sin hemsida. Han har bl a målat porträtt av henne, som någon slags livlina när han varit utbränd och sjuk. Förutom porträtten har han även målat in hennes namn i ett antal tavlor. Hon går på en spelning med en av hans vänner, en vänskap som brutits pga en tvist om pengar. På den spelningen börjar hon misstänkta att han kanske dras till män lika mycket som han dras till kvinnor (osäker på om jag ska ha med det). Sedan slutar det på en annan av hans spelningar. Hon tackar honom för det han gjort för henne och jag avslutar med det något tvetydiga "de kysser varann eller inte, de släpper varann eller inte".

    SvaraRadera