Riddari

Mitt i oket gjorde du slut. Jag såg ögonblicket i maskorna, en liten darrning i bytet mellan Storm Heather och Lily Green. Jag stickade klart tröjan ändå och gav dej den samma dag som du flyttade ut, den var trots allt stickad efter dina mått, och jag hade lagt ner nästan en månad på den, suttit under lampan i hörnet av soffan och låtit teveserierna stå på i bakgrunden som ett soundtrack, en evigt pustande Jack Bauer, en Woody Harrelson i True Detective med malande käkar, en hårt spänd Gillian Anderson. Jag hade inte märkt nåt. Inte nåt särskilt. Du var som vanligt. Jag antar att jag borde ha lyft blicken från sticket, men det var komplicerat, jag behövde räkna varv och följa med i mönstret.
Du satte dej nära mej, stängde av mitt i 24, femte säsongen, du talade om att du skaffat en lägenhet, jag nickade, en darrning i bröstet, som fortplantade sej ner i stickningen, ett litet hack, ojämnt, men knappt märkbart. I vanliga fall skulle jag ha repat upp och gjort om, men inte nu. Så liten betydelse vårt förhållande haft, så stillsamt det fortgått så kändes det riktigt att det åtminstone skulle få ett synligt avtryck i färgbytet ungefär mitt på ditt bröst. Där kniven senare gick in. Från Lily Green till Red River och jag köpte garn på hemvägen från din nya lägenhet, den med ett annat namn än mitt bredvid ditt, så inspirerad av det röda bland det gröna.