måndag 2 mars 2009

61

Hockeyfrilla. Egenrullade cigarretter. Ögon som ispikar. Och en dialekt som dallrar kvar länge i luften efter att hon tystnat.
För tuff för mej.
Jag är okysst och hundra mil hemifrån. Ett hår som ritar sina egna linjer. Kan aldrig få spikhår.
Hon ritar kurbits under föreläsningarna. Jag skriver ängsligt ner varje skiljetecken.
Vi tycker varken bra eller illa om varann. Jag tassar i utkanterna. Härmar.

Det händer nåt under hösten. Jag vet fortfarande inte vad. Lycklig är den som kan rita en linje i sanden. Här började allt. Jag har ingen linje.
Men nu är hon min syster.

Vi har levt genom murens fall, skilsmässor, långa tider av dålig kontakt, bråk om tvåtusenkronorsskor, fyllor, blåmärken på insidorna av låren. Vi har sett Eldkvarn förtitre gånger, vi har delat fler cigarretter än man kan räkna, vi har. Sett. Hört. Bråkat. Tigit. Surat.
Skrattat.
Ingen skrattar jag så bra med som henne.

Jag vädrar, hon stänger fönster. Jag är morronpigg, hon är en hamster. Hon lyssnar, ser mänskor, jag har bråttom, avfärdar, slarvar.
Hon är min, jag hennes.
Så är det.

3 kommentarer:

  1. Prsonbeskrivningar är du verkligen bra på. Detta var ännu ett sådant exempel, man ser henner framför sig.

    SvaraRadera
  2. Mångfacetterat. Flerdimensionella personer.

    SvaraRadera
  3. Jag skriver ut den...
    Tycker MYCKET om den!

    SvaraRadera