onsdag 25 mars 2009

84

Jag behöver inte ens putsa skärmen. Det räcker med att jag spottar på fingret för att torka bort en fluglort, så dyker Arne upp. Med sina konster, sin sängkammarblick, rösten som lovar mej allt.
-Stick.
-Du är så snål mot dej själv.
-Jag vill inte prata med dej. Den enda önskan jag har är att du ska försvinna ur mitt liv. Eller i alla fall ur min dator.
-Det är den enda önskan som aldrig kan slå in.
-Jag trodde inte att det fanns några undantag.
-Ett finns det. I enlighet med den fjortonde paragrafen i kalifens heliga lag rörande andar i flaskor, i speglar, i brödrostar och annan likvärdig apparatus.
-Hittar du på nu, Arne?
Arne är tyst en tiondels sekund för länge.
-Jag trodde inte att andar fick ljuga.
-Andar får det mesta. I enlighet med den artonde paragrafen i kalifens.
-Arne.
-Just det. Jag ljuger ändå.
Jag ignorerar honom en stund. Till slut börjar han sjunga Come closer, caracaramia. Han vet så väl var mina smärtpunkter sitter.
-Käften.
-Allvarligt. Du skulle kunna få allt. Och om du inte vill ha nåt för egen del, önska dej slut på krig eller cancer, eller ett slut på Anders Borgs hästsvans.
-Jag tycker att han är läcker.
Arne blir tyst.
-Krig då, säjer han till slut. Hjälp flyktingarna i Darfur, släpp ut Aung San Suu Kiy. Gör nåt, för fan.
-Gör det själv, säjer jag. Jag vill bara.
-Aha.
-Jag sa inte att jag önskar.
-Jag är en modern ande, säjer Arne. Och känslig för dom flesta verb.
-En sak bara, säjer jag. Om jag skulle köra den här laptopen till skroten, skulle du försvinna då?
Han ger ifrån sej ett ljud som om han filar sina tånaglar.
-Troligen inte, svarar han. Eller så skulle jag hoppa in i nåt annat.
-Nån annans dator?
-Förstår du inte, säjer han och nu är rösten ett brynstål. Du är den enda som stått emot mej. Du om nån känner väl lockelsen i att jaga det man aldrig får. Tror du inte att jag också har önskningar som jag vill uppfylla?

Tre veckor senare skrotar jag datorn. Jag är särskilt noga med att förstöra moderkortet. Jag sover gott den natten, men drömmer om en lottovinst och häpnadsväckande slanka lår. När väckarklockan ringer famlar jag efter den. Hör en bekant röst.
-Sovit gott? Vilken härlig morron. Nåt du önskar?

8 kommentarer:

  1. Superroligt! Mycket humor. Och roliga vändningar. Slutet underbart, men väntat ändå. Han sa ju det, Arne. Att han skulle kunna dyka upp i något annat! En lögnhals till ande, roligt!
    Cissi

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Log igenom hela berättelsen.

    Cattis

    SvaraRadera
  4. Det känns verkligen som om Arne och huvudpersonen inte är kompletta utan varandra.
    Rolig och häftig!!

    SvaraRadera
  5. Uääh! Vilken thriller-komik, eller vad man ska säga. Gillade det där med kalifens heliga lag och en massa annat. Kul och snyggt!

    SvaraRadera
  6. Haha, jättebra! Du fick verkligen till det annorlunda. Smart sätt att komma undan vilka önskningar man verkligen skulle välja. :)

    SvaraRadera
  7. Ah, jag tror min ande flyttade till dej! Fast han sa att han skulle till nån annan...

    SvaraRadera