lördag 4 april 2009

94

Han går till brevlådan med kejserligt dröjande steg, så som han tror att Napoleon brukade gå. Hans nya hobby får honom på ett charmant humör. Nytt material har dunsat in, troget som en gammal hund. Intrum Justitia, lugnande grön logotype, snarlik Rädda Barnens. Han tar upp kuvertet. Litet för slankigt material, men det får gå.
Han tar med det in till vardagsrummet där soffbordet flödar i ljusinsläppet. Bordet börjar bli fullt, där finns enkla tranor, en tupp som pickar om man petar på den, en mugg som det faktiskt går att dricka ur. Han har provat.

Han drömmer om att vika en drake, han har sett en modell i en bok, en drake med pyttesmå fjäll och ett öppet gap. Men då krävs det papper från Svea inkasso, eller i varje fall Eurofinans. Intrum har sämst kvalitet på papperet i sina indrivningsbrev. Snåla jävlar. Han förbereder ett brev till dom i huvet, medan han snabbt, och utan att behöva se efter, viker det befintliga kravet till en liten Fu Manchu.
Ett brev där han lovar att betala fyra räkningar om företaget går över till en liten aning styvare och vitare papper. Munken Lynx copy, till exempel, samma som Agresso Finans använder.
Han tänker inte betala nån räkning. Var siffran fyra kom ifrån vet han inte. Fyra av fyrahundra, fyra av förti, kanske hans obetalda räkningar är fyratusen stycken. Han har inga pengar. Inte ens sex kronor till ett frimärke. Han kanske kan använda nån av bibliotekets lånedatorer till ett mejl. Men ett mejl har inte samma tyngd som ett brev. Det är ett problem.

Munken Lynx copy. Ett papper lenare än nån kvinnas svank han smekt. Vitare än mjölk, varmare än hud.
Förlorar sej bort i tankarna till Koisnikawa Korakuen, till en damm med koifiskar, till knoppande körsbärsträd. Till en obegränsad tillgång till papper. Till en kultur som hyser djup respekt för äldre. För konsten att vika.

Ett vardagsrum i norra Kungälv. Solen går ner över ett vardagsrum fullt av pappersfigurer. Mitt ibland dom varsamt plisserade formerna, en liten grå man som sover med ett halvvikt kuvert i sina händer.

5 kommentarer:

  1. Vilken härlig fantasi du har! Har faktiskt en kompis med ett snarlikt beteende. Gillar din text.

    SvaraRadera
  2. Den lilla grå mannen lyckas ju att ta in Japan i sitt vardagsrum.Som sagt fantasifull text.

    SvaraRadera
  3. oj så vackert att välja bort att betala sina räkningar, ja då måste man ha en rejäl passion, resten är bara papper...

    Bra berättelse, jättespännade vackert beskevet , djupt och varm person...

    SvaraRadera
  4. Jag - som förmodligen är söndertrasad i själen av alla sorligt söndriga människor jag mött i livet - tyckte att din berättelse var sorgsen. Fy fan vad livet kan vara obarmhärtigt och göra människor till lallande dårar. Vad som ligger bakom den gråa mannens beteende kan ingen som inte varit där förstå. Du är en fabulös berättare/Cissi

    SvaraRadera
  5. Såg en ensam människa men inte mycket till hopp. Ett sorgset öde. Han gjorde vad han kunde av det killa han hade för att berika sitt liv. Kändes inte alls som att han valde att välja bort räkningarna (inte enligt min uppfattning) utan som han hamnat i den sitsen, en nedåtgående spirala.
    Ja som du märker av allas kommentarer så gav du en taneväckande text. som var väl skriven och vacker fast vi uppfattat den på olika sätt.

    SvaraRadera