Det var inte jag som valde. Det är det aldrig. Jag underkastar mej. Går i pilens strama riktning. Följer den som leder. Passiv. Vacker i det.
Objekt, aldrig subjekt. Ett svagt verb. Ett tomt rum, färdigt att fyllas, att projiceras på. En vit duk, redo för skuggteater. Jag är beredd. Jag är här. Jag rör mej bara i cirklar runt navet. Jag väntar på klappen på axeln, på att fingret ska röra vid min hjässa. Att bandet runt min midja ska skimra i rätt färg.
Jag kan vara den du vill. I min villkorslösa kapitulation saknar jag samtidigt begränsningar. Det är nyckeln till min framgång. Ovärderligt. Måla mej grön, klistra mej full av granbarr. Låt mej famna ett isblock.
Skriv ut en check.
Glöm bort mej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du ger mig fantastiska bilder du har en sådan talang jag har läst din blog länge nu och måste nu bara skriva och tala om hur du bra du är o en riktig författare!!!
SvaraRaderaNjuter av dina texter... tack!
SvaraRaderaInstämmer helt med de andra skrivpuffarna
SvaraRaderaHåller med de andra ;)
SvaraRaderaVilket språk, härligt! Igenkänningsfaktorn är stor, alldeles för stor.
SvaraRadera"Måla mej grön, klistra mej full av granbarr"... Håller med alla om allt, förstås!
SvaraRaderahärlig text gillar granbarren så snabba tankar
SvaraRadera