lördag 23 januari 2010

10.23

Vi närmar oss Bletchley Park som andra skulle närmat sej Mekka, Jerusalem, Varanasi. Dom har gjort om barack 4 till restaurang. Man kan få battered haddock medan barnen leker utanför. Du köper genast ett par manschettknappar med Alan Turings porträtt. En snögubbe i trädgården, ett snörvlande par marscherar i perfekt samstämd tystnad. Jag vet inte varför jag blir så ledsen. Du petar mej i höfthöjd.
-Rörd?
Nä. Men jag ser ut och tänker att här avgjordes allt, här, så många genier, så mycket tänkande. Jag skulle vilja att det kändes. Att nåt hade fastnat, i väggarna, i golven, en strimma genialitet, fantasi, nåt. Nåt att ta på, ta med. Men det går ju inte att säja rakt ut, så jag nickar.
-Man kan gifta sej här, säjer du. Det kanske vore nåt.
En bröllopstårta med Turing på toppen. Eller i form av en Enigmamaskin.
Ja, det kanske vore nåt.

Vi tar en promenad tillbaka till byn och tåget. Du ska gå till Jermyn Street imorron och köpa en skjorta som du kan sätta manschettknapparna i. Jag ska sova länge.

1 kommentar:

  1. Redan innan jag googlat Bletchley Park känner jag igen känslan av en pilgrimsfärd som slutar med tomhet, när man nått målet. Som tur var googlade jag även Turing, trots att jag hade en vag aning, och blev rörd, berörd, av hans tragiska sista år.

    SvaraRadera