torsdag 11 mars 2010

Turdus merula

Med tön försvinner koltrastarna. Det vet hon, men blir ändå gråtfärdig. Dom har känts som hennes, kanske inte vänner, men förbundna under vintern, hanen i bläck och tamarind, honan i diskretare pigment men med en oändligt klok blick.
Alla äpplen hon lagt ut. Till en början könlösa Golden delicious, sen allt mer omsorgsfullt valda Ingrid marie, eller Elise. Hon har räddat koltrastarna. Nu kommer måsarna med den första sydvästan som luktar tång, saltängar.
Och trastparet ger sej av, en morron är dom inte längre där, trots fyra prydligt uppskurna Aroma.

Hon väntar en vecka. Sen askar hon i det ena äpplet, som flutit ut över fönsterbrädan. Askar, fimpar. Övergiven. Trastarna har bytt balkongen mot en fläderbuske i skogskanten. Hon kunde ha skyddat dom här. Hon kunde ha gjort allt. Hon skulle så gärna ha velat se deras ungar.
Nu hänger blåmesarna i tjattrande klasar på fröautomaten, helt utan koltrastarnas värdighet. Hon ska ta ner den. Tål inte skränet. Hon ska vänta här och hoppas på ytterligare en sträng vinter.

9 kommentarer:

  1. Efter några dagars frånvaro tittar jag in hos dig, tar ett par djupa, friska andetag, just det, såhär var det... Välbekant och alldeles nytt. Glad av att läsa :D

    SvaraRadera
  2. Vackert!

    Undrade först över ordet "tön", men förstod när jag läste vidare. Håller med om att Golden delicious är ett könlöst äpple. Svenska äpplen är bäst!

    SvaraRadera
  3. Underbar text som gör att jag påminns om vårt eget fågelbord som just nu dräller av fåglar.

    SvaraRadera
  4. Tyckte väldigt mycket om din text, referenserna till äppelsorterna och hur du skildrar besvikelsen med cigaretten.
    "tön" får mitt huvud hicka av

    Tack för välvillig kommentar på mina hick-ups på min sida idag :-)

    SvaraRadera
  5. En sorg som går att ta in. Bläck och tamarind. Det är något kalibrerande över dina texter. Jag hittar en balanspunkt i mig själv av att läsa dem.

    SvaraRadera
  6. Aah, du gör något med språket, orden! Önskar så jag hittade "det". Strålande!

    SvaraRadera
  7. Älskling, så briljant, så sorgset, vad kan jag säga?

    SvaraRadera
  8. ...Marmoria slår huvet på spiken- kalibrerande, balanspunkt. Det är precis det jag försökt få sagt i mina kommentarer, dina texter har nån sorts healing-effekt.

    SvaraRadera
  9. Så enkelt det är att bli lite bitter. Välformulerat som alltid, jag gillar det!

    SvaraRadera