tisdag 1 februari 2011

Fyrcylindrig V4 med toppventiler

Hon ångrade sej på en gång. Och på raden underst stod det med schackrutigt pedanteri: Anmälan bindande. Så. Det var ändå elvahundraförti kronor. Inte för att. Men var det betalt så var det.
Hon tog V4:an till Vuxenskolan. Hon hade inte kört mer än tre, fyra gånger sen Tore kroknade över snöskoveln, hon grät en skvätt när hon satt i förarsätet, en skvätt av saknad, en skvätt av ilska. Hon var först på plats, ett par termosar på bordet i hörnet, en whiteboard med texten Välkommen till Tjejernas mekarkurs. Några Haynes i slarviga högar, Volvo 245, Ford escort, Saab 99.
Han påminde svagt om Tom Jones. Blå overall, öppen i halsen, guld i det lurviga, hon fick andas lite djupare, hjärtat for så. Karlar med hår på bröstet.
Dom var sju stycken, unga flickor och så hon själv, med skäggvårta på hakan och små fingrar, som prinskorvar. Och så var det Inge. Och det tog bara en vuxenskoletimma à förti minuter innan hon, gamla mänskan, var liksom räddningslöst förlorad. Innan nästa lektion la hon på hopklumpad mascara på ögonfransarna. Och tvättade bort den igen.

Och hon längtade till tisdagarna och dom gick så fort. Hon var den enda som ägde sin egen bil, så dom samlades runt hennes V4:a, motorhuven uppfälld med en provisorisk pinne. Inge nerböjd, visar fördelardosa, rotor, hans overall uppknäppt, dom unga tjejernas generade flin, själv hon kunde inte andas, fick hålla sej i.
Hans varma hand över hennes. Så byter man tändstift, bra, bra, du ser, du kan ju. Man behöver ju knappast vara raketingenjör. Skrattet, det mjuka och hur hon drömde sin egen hand innanför hans overall.

Dom gav honom ett presentkort på Mekonomen sista lektionen. Han blev glad, skär om kinderna, omfamnade, klappade. Hon önskade att hon hade vågat. Eller, kanske inte. Det hade nog blivit för krångligt. Och nu kunde hon ju byta däck och säkringar. Han fanns i hennes huvud och där gjorde han saker med henne som skulle fått Tore att baxna. Vackert så.
Mycket vackert så.

5 kommentarer: