torsdag 6 augusti 2009

218

Han är en sån hon egentligen inte ser. Inte brukar se. På samma vis som hon inte ser sophämtarna, eller körskolebilarnas eviga starter i backen nedanför lägenheten. Det är inte högmod. Bara nödvändighet. Och om solen inte brutit i hans egendomliga hår skulle också han förblivit osynlig. Det är färgen. Den saknar namn. Och texturen. Hon lägger ifrån sej korsordet, skär av floden, Tidigare Halys, i ett kiz och ett mak. Det kan vänta.
Det står PL på bilen. Polen. Dom är flera stycken. Han skiljer ut sej. Flera tum kortare. Magen som en spänd knoge mot reflexbyxorna. Och håret. Hon lägger hakan mot fönsterbrädan, flyttar clivian en centimeter. Rör som fogas samman, vecklar ut sej som en stålgrå blomma över hela fasaden. Han är ansvarig för trapporna. Noggrann. Han smeker metallen när dom är klara, talar för sej själv. En bön om hållfasthet. En bön om att inte ha glömt nåt. Han går och hämtar kaffe från närbutiken. Klockan halvnio och klockan halvtvå. En servett i knät, lite efter dom andras skratt. Håret.
Hon gör klart korsordet.
Zbigniew, Piotr. Polens klumpiga konturer. Polens historia som en trasig sjal. Ett land som verkar korrodera. Kanske en fästmö; Malgorzata. Hennes hår. Katyn, Lech Walesa. Så nära. Men osynligt. Det går färjor, flera om dan.
En resa man skulle kunna göra.

6 kommentarer:

  1. här fick jag liksom läsa flera gånger för att hänga med vanligtvis brukar jag inte göra det läsa flera gånger utan fattar jag inte så lägger jag av men det här lockade mig min nyfikenhet
    fast jag skulle vilja ha mer att läsa slutet kom för fort

    SvaraRadera
  2. Detaljernas mästarinna, hur nalkas hon temat detaljer? Som en mästarinna, förstås. Magen som en knoge mot reflexbyxorna... Polens historia som en trasig sjal... Och Kizilirmak! You said that you would and you did!

    SvaraRadera
  3. Början var så skrämmande på det viset att det är allt försant. Men tillskillnad rtån Malix så hängde jag med från början. Men sista stycket tycker jag känns lite diklistrat eller bara haft med sista från Så nära ...
    Nu ska jag ut i solen och med en bok vänta på min sons läkartid.

    SvaraRadera
  4. Du är verkligen en som ser och kan omsätta det till skrift på ett för oss alla fantastiskt sätt. Du verkar alltid se det där vid sidan om, inte det alldeles uppenbara, en sådan förmåga kan man bara önska sig.

    SvaraRadera
  5. Intressanta iakttagelser. Du har fångat vad man kan se om man vill.

    SvaraRadera
  6. Jag älskar dina tre första rader speciellt. De är så träffande och jag funderar över vad och vilka jag missat notera idag. Ska vara mer observant imorgon. Du har rätt....Vedder är Eddie Vedder i Pearl Jam...en röst som berör mig ända in i själen...=)

    SvaraRadera