söndag 9 augusti 2009

221

Han är en klumpig man. I hans kölvatten färdas krossat glas, omkullvälta lampor, fläckar som aldrig kan tas ur. Han är resande i kaos. Utom i köket. Där stillnar han, brinner ner, hejdas av kanterna, som råsocker på en creme caramel. Jag går aldrig längre än till dörröppningen. Det skulle vara som att doppa sej i Ganges för att man är för varm. Ibland fattar jag tag om dörrposten med mina båda händer och låter mej falla framåt, inåt, ett par centimeter. Det är så nära jag vågar.
Han har knivar i molybdenstål, som stöter i blått. Händerna hittar av sej själva. Hittar till skärbrädan för fisk, hittar till kryddpipetten.

Somliga kan stirra in i solnedgång efter solnedgång. Eller aldrig se sej mätta på bebisar. Han är allt det för mej när han skär pigghaj, havskräftor, knackar en okänd rytm på musselskalen.
-Umami, säjer han.
-Aha, säjer jag.
-Nej, umami. Den femte smaken.
Den femte vågen. Jag har ingen aning.
-Vi ska ha lite torkade räkor, säjer han. Eller jästa svarta bönor. Vi behöver umami, men sen tror jag att det är bra.
Han tar ut surdegsbrödet ur ugnen. Med sina bara händer. Han saknar större delen av sitt vänstra lillfinger efter att en gång ha gått ut i sin svärfars vedbod och försökt skaffa mer späntved. Imma på fönstret. Ovanför brödet har han grillat paprika. Den skalar han och mixar med gammalt bröd, vitlök och olja till rouille.
Armarna som Esa-Pekka Salonens. Rör sej, stannar av, liten nypa cayennepeppar tätt intill kroppen, mixa soppan. Perdendo, smorzando.
Sila genom en sliten kökshandduk. Hälla upp.

Det är gud som kommer till mej i soppform. Jag hädar inte. Försöker inte vara kvick. Det här är nu och kräver mej på allvar. Västerhavet och bageri Multari i Nice, och Burmas flytande kryddmarknader. Han spiller ut vinflaskan. Det gör inget. Jag har fler.

9 kommentarer:

  1. vilken fröjd den smakupplevelsen och de skådespelet skulle jag vilja vara en del i blev hungrig av att läsa jag som just ätit frukost

    SvaraRadera
  2. Superbt. Suveränt. "som att doppa sig i Ganges för att man är för varm". Du kan du, min skatt.

    SvaraRadera
  3. Du har rätt - S.L.

    Du har rätt - bör strykas. Tanken var i och för sig förstås att platta till det. Huvudpersonen samlar sig, bla bla...

    Dubbelfel för mig. love-fifteen

    R.F.

    SvaraRadera
  4. Du är bara så fantastisk...vilket fantasihav du måtte ha att ösa ur

    SvaraRadera
  5. En klumpig man som gör mirakel i köket. Det tycks som man inte kan få allt. Eller att det finns en balans i allt ändå...

    SvaraRadera
  6. Jag gillar hur du drar paralleller till dirigentens armar i ett slags "kökets symfoni".

    SvaraRadera
  7. ..du ser på för många matprogram, älskling. Är falukorven tinad? /L

    SvaraRadera
  8. Med ett leende läste jag första stycket. Så kom matlagningen och blodet pumpade på, hjärtat slog snabbare, jag blev stressad av denne kock. Så skönt att slippa ha honom i mitt köket. Men så tog det sig, jag kunde slapna av och leendet kom tillbaka med de tre sista meningarna. Kocken kan kvitta men den klumpige mannen får pulsen att slå av välbehag (ej stress).

    SvaraRadera
  9. Esa-Pekka Salonen räckte för att förstå hur gracil han är i köket. Dina ord rinner som bubblande champagne nerför en glaspyramid. Underbart!

    SvaraRadera