Hotellet ett stenkast från Hovedbangården. Vi går. En tvärgata till Istedgade. Det är porr vart man än ser. I källarlokaler, skrik från affischer, till och med en grånad sandwichman som gör reklam för nåt jag inte trodde existerade annat än i idévärlden. Mamma är pingstvän. Hon har bara haft en man i hela sitt liv. Jag försöker gå framför, håller upp väskan vid dom allra värsta ställena. Mamma har beige skor med en slags flätad överdel. Stödstrumpor. Och en trosviss blick, som aldrig blivit gammal.
Jag är slut när vi kommer till hotellet. Färgglatt etablissemang på andra sidan gatan, livedans och morgenmad. Rytmiskt ljus in i rummet trots tunga gardiner.
Söte Jesus, hjälp.
Skydda henne från det här.
Glyptoteket, Amalienborg, liten skymt av Mary, mamma fotograferar med en gammal Kodak. Nöjd. Tar en Hof till maten, skuldmedveten blick, men nä, jag skvallrar inte för äldstebröderna, morsan.
Promenad till hotellet. Mamma i sina skor och sina praktiska glasögon, stannar plötsligt till framför ett skyltfönster som lagt ut sina varor i jättestorlek på foliebädd. Synar utbudet som med en kännares min.
-Karlar, säjer hon. Dom tror alltid att storleken är så viktig. Eller hur?
Och så tar hon mej under armen.
Kanske ser jag henne med lite andra ögon efter det. Jo. Det gör jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det så, man ser sina föräldrar som just föräldrar och inte någoting annat. Jag är också förälder men samtidigt singelman, rockmusiker, författare och en massa andra saker som mina barn fömodligen blundar för.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Den värmer.
SvaraRaderaJag tycker din text är vacker. Jag skulle vilja beskriva den som förvånande, kanske framför allt för mammans beteende och hur vi förvånas i livet, stänigt och får ompröva våra uppfattningar. Mycket fint. /Betty
Vilket härligt ögonblick du berättar om. Jag skulle vilja påstå att Jesus faktiskt hade gett mamman ganska god hjälp i att hantera situationen. Skyddet kom inifrån?
SvaraRaderaFniss. Och fint. Alltså väldigt fint med ett stort fniss på slutet.
SvaraRaderaasgarv på slutet.
SvaraRaderamen en jättefin text om hon och hennes mammaoch kärleken svårigheterna med mamman och hur livet gör en.