lördag 22 augusti 2009

234

Han hyr ett rum i ett gammalt hus. Jag ser inga andra hyresgäster, men jag hör dom tjattra och vissla som grävlingsungar i en torpargrund när vi sitter inne på rummet. För att genast tystna, som ertappade med nåt hemligt, när jag öppnar dörren.
Smutsig grön korkmatta, gemensamt kök med baconfettet som tårar i vasken. Han är nästan pank, jag med, vi äter Pingvinlakrits ur en hög burk. Han lånar en bil och vi åker tvärs genom stan.
Den är ful, smutsigt slask, låga, trubbiga byggnader.
-Det är fint här på våren. Säjer dom. Jag är inte här då.

Utan var, vill jag fråga. Var tänker du vara i vår. Hos mej, eller nån annanstans.

När jag kommer närmre rör sej hans ansikte, kinderna i vågor, en muskel vid mungipan som studsar upp mot näsan. Hans telefon ringer hela tiden. Jag lagar havregrynsgröt, mjölken är gällen. Det går ändå. Det finns värre saker. Sen häller jag propplösare i ett stinkande duschavlopp, sätter mej på huk bredvid och ser hur det bubblar upp ur golvbrunnen. Han skrattar från sitt rum.
-Aldrig, säjer han. Nä, aldrig, aldrig.
Aldrig är ett konstigt ord när man hör det upprepas gång på gång.

Vi sover som syskon på natten, hans hand i min. Han har en saxofon lutad mot ena väggen, men jag tror inte att han kan spela på den. Rörelser från köket. Ät inte upp havregrynen, tänker jag innan jag somnar.
Jag har en lång resa att göra imorron och jag kan inte göra den på fastande mage. Jag ska gå upp tidigt, laga gröt.
Skriva en lapp.
Lämna kvar en sjal för säkerhets skull, och ett par trosor.
Ifall. Ifall.
Kyssa lappen, men inte honom.

5 kommentarer:

  1. Du skriver som om jag tittade på ett bildkollage och målar snabbt upp en miljö med hjälp av några lösryckta meningar. En teknik du har fulländat. Riktigt bra!

    SvaraRadera
  2. Ja, det här är en fulländad Putti Kraftlös. Ger upphov till tusen frågor. Klaustrofobiskt, i rummet, och i staden med de låga trubbiga byggnaderna. Fancluben applåderar.

    SvaraRadera
  3. Att läsa din text är som att vara den där flugan på väggen. Ser alla händelser knivskarpt på näthinnan. Men inte nog med det; du målar stämningen så att hjärtat drar ihop sig i medkänsla för hennes situation. Underbart.

    SvaraRadera
  4. " ...hör dem tjattra och vissla som grävlingsungar i en torpargrund". Underbara detaljer i en spännande plot. Jättefin text!

    SvaraRadera
  5. Det är spännande att läsa dina berättelser.

    SvaraRadera