söndag 23 augusti 2009

235

-Berätta om pappa, säjer han.
Oftast har han otur. Hon på dåligt humör, på väg ut. En röd nagel snärtar mot hans panna.
-Håll käften. Sov.
Men ibland. Lite mjukare runt munnen, en duns på sängkanten, en fläkt av parfym, syren, jasmin, dåligt rykte. Sitter tyst en stund.
-Din pappa är från Amerika, viskar hon. Sjunger lika bra som Johnny Cash, nä, lite bättre faktiskt, kan du tänka dej det. Och en bil, en Cadillac, en Fleetwood sixty special sedan.
Hon uttalar orden omsorgsfullt. Som rösterna i radion hon lämnar på åt honom när hon går iväg. Han somnar till Alicia Lundberg.
Han älskar Alicia Lundberg.
-Färg?
-Va?
-Vad har den för färg?
-Svart, såklart.
-Har du åkt i den?
Hon sitter tyst.
-Mamma?
-Va?
-Har du åkt i den?
Hon snärtar mot hans huvud.
-Dummer. Den finns ju där han bor. I Nashville. Home of country music. Men jag har sett den på kort.

Jag tänker inte be om förlåtelse, mamma. Det som har hänt har hänt. Och du har en del att be om ursäkt för själv, så vi kan låta udda vara jämnt. Jag tänker inte gå till din grav, det är försent för det. Och det är inte min stil.
Du hade inte lämnat nåt åt mej, inte ens ett namn i ett förseglat kuvert med påskriften I händelse av min död. Jag tror inte att du visste. Men du ska få en sista present av mej. Jag har den inte med mej nu, men jag ska snart komma tillbaka. Och nästa gång jag kommer hit ska du få den.

-Din pappa är från Holland, säjer hon. Han spelar fotboll, lika bra som Ove Kindwall. Och så jobbar han på varv, därnere i Rotterdam, i oljehamnen. Lastar och lossar olja, snoret är svart av allt skräp som flyger omkring.
-Har han nån bil?
Hon puffar på honom.
-Klart han har bil, säjer hon. Han har en tysk bil, en Mercedes.
-Vilken årsmodell?
Hon tvekar.
-Förra årets. Eller om det var året dessförinnan. Han tjänar bra med pengar, förstår du. Ett smutsigt jobb, men det är stora pengar.

Mamma står och väntar på honom efter skolan, med handväskan full av skrynkliga sedlar och gula Blend, med röda ögon och med strumpbyxorna kladdiga av andras fingeravtryck.
-Klart skepp för idag, säjer hon och trutar med munnen precis som James Onedin gör på teve. Nu går vi hem och tar oss en macka. After you, captain Baines.
Han svarar inte. Vad ska han säja?

Jag träffade honom på Stena Jutlandica, danmarksfärjan, han spelade på den enarmade banditen bredvid mej och vann och han tyckte att jag var hans lyckoklöver. Jag träffade din pappa på folkets park i Olstorp, vi dansade hela natten. Din pappa kommer från Italien, från Spanien, från Argentina. Han är död, sjuk, han fick aldrig flyttkortet. Han letar efter oss, snart, snart är han här.

Han älskar hennes lögner, bär dom som sin älsklingsskjorta, går bredvid henne på stan på lördagarna, ser ner i marken på precis samma sätt som hon gör. Låter tanternas viskningar lyfta och få fart över den böjda ryggen. Hennes hand kall, våt i hans. Och männen. Dom som också viker med blickarna, men som med sina flottiga läppar och sina blankslitna finkostymer står alltför nära henne i kön på pressbyrån. Och rösterna, dom som hjälper sej själva i telefonen på kvällarna.

Skammen kom sen. Den vill han inte tänka på. Inte idag. Idag ska han driva in en skuld.

8 kommentarer:

  1. Vilket liv för en pojke. Trodde först att du hade snott in dig själv tills jag förstod lögnerna. "Handväskan full av skrynkliga sedlar", en talande bild. Bra jobbat som vanligt.

    SvaraRadera
  2. Jag älskar också hennes lögner. Avundsjuk, så avundsjuk på ditt sätt att beskriva människor i deras skröplighet. Och tidsmarkörerna! Captain Baines och Alicia Lundberg! Serverade lätt som en plätt!

    SvaraRadera
  3. Strålande helt enkelt, en sann prestation! Tycker jag.

    SvaraRadera
  4. Tufft och tungt och känsligt! Underbart!
    Tack för det du skrev på min blogg den 4 augusti - såg det först nu ikväll. Jag blev så himla glad över det du skrev. Jag har haft annat fokus under lång tid, men ska sätta igång med skrivandet nu igen. Har gått in och läst uppgifterna och några av texterna hela tiden - alltid dina texter. Du och dina texter är som en överraskningspresent varje dag - lyx för mej att läsa dej! Tack!/ Maria

    SvaraRadera
  5. en skrämmande målande text som effektivt påvisar pojkens känsla av skam. Strålande!

    SvaraRadera
  6. Läste på skrivpuffen att du fått hjärnskakning. Är det allvarligt? För, det är väl ingen metafor för ngt som jag missat? Stackars dig, krya på dig!/Sofie

    SvaraRadera
  7. Det var allt snyggt hopavävt. Inte undra på att du fått hjärnskakning. Nä, det menar jag ju inte. Vad är det du hittat på och hoppas det snart blir bättre.

    SvaraRadera
  8. Var rädd om din hjärna - den har enorma kvalitéer! Jag kan göra en frigolithjälm åt dej om du vill. Eller en helkropps-hjälm..? Krya på dej!

    SvaraRadera