fredag 4 september 2009

247

Det är den tyngsta bok hon äger. Tre komma två kilo inräknat kartongen den förvaras i. Den var hennes följeslagare under ett helt år, två terminer. I kapitlet Barocken i Flandern, alldeles under Franz Hals målning av Haarlems fattighusstyrelse har hon ritat ett hjärta. Dessa stränga kvinnor med sina vampyrögon och stärkta vita kragar. Hon höll reda på sina kärleksnätter då. Så barnsligt. Hjärtan för varje gång.
Boken i väskan över axeln, i en plastpåse för att skydda den mot läckande yoghurtburkar och trasiga pennor. Såningsmannen av Millet, pointillisterna. Hon tittade inte så noga på konstverken. Hon hade fullt upp med att kråma sej. Spegla sej, samla på blickar, på händer som drog, smekte, strök.

En annan kvinna, en flicka, tusen år från den hon är nu. Och ändå. En smula ömhet för henne, en gemenskap. Hon la sej ner i säng efter säng, rena lakan, smutsiga lakan, en gång bara en smal, solkig madrass på ett golv, och hon klev upp igen morronen efter, och gick sin väg, liksom obefläckad. Med boken i sin gnisslande plastpåse. Och ett, eller kanske två hjärtan nedritade vid Kokoschka, Emil Nolde. För att nästan aldrig återvända.

Hon bläddrar en stund bland färgplanscherna. Hon räknar inte hjärtana. En annan gång. Eller aldrig. Klottret får sova mellan kartongpärmarna, flickan med, hon ler när hon baxar tillbaka boken mellan hundlexikon och reparationshandboken för Ford Escort.
Gör en prick i almanackan för att notera bokhyllestädningen.

6 kommentarer:

  1. En annan kvinna, en annan flicka...en bok som väcker minnen. Den här texten gillar jag.

    SvaraRadera
  2. den här texten var mystisk på något sätt fick använda fantasin för att hitta rätt antingen är jag inte klok som inte fattade eller så var den mystisk gillade sorgen som gömdes eller va det sorgen i mig som ville hitta det i din text ibland får jag verkligen tänka när jag läser dina texter och det är ju inte fel....

    SvaraRadera
  3. jag har sagt det förut men jag säger det igen - att läsa dina texter är ett privilegium. Jävlar vad du är bra!

    SvaraRadera
  4. Jag blir fångad direkt och du håller mig kvar genom hela texten. /Betty

    SvaraRadera
  5. Du har ett härligt sätt att syfta på olika saker som inte hör dit, men på något underligt vis ändå gör det. Det ger texten liv och trovärdighet.

    SvaraRadera
  6. Väldigt bra. Valet av reparationsbok var ju passande också, då fordar ofta behöver repareras.

    SvaraRadera