måndag 8 mars 2010

10.67

Du säjer: Ta mej tillbaka.
Jag kan inte ge dej tillbaka. Du får göra det själv.
Då önskade jag mej allt. Nu har jag allt. Men om alltihop skulle tas ifrån mej i nästa ögonblick skulle det vara helt i sin ordning. Jag vill inte tyngas med onödig packning så här i nerförsbacken. När jag går ska jag göra det på lätta fötter, med tidvattentabellen närmast hjärtat. Du är det tyngsta jag vet. Du är färskvattentankarna jag blåste för att kunna nå ytan.

Jag hade glömt dej. Det är kanske att ljuga. Jag hade börjat att glömma dej och det gjorde mej gott. Bröt arm med grannarna, drack Blutsaft, satt på verandan i solen som en konvalescent. Började gå ner till havet igen, mjölkvita kvällar, när sikten inte var så god. Började komma på vänskaplig fot med horisonten igen och allt som väntar där bakom.

Vissa mänskor känns igen på stegen dom tar, lukten ur deras porer, sättet att andas på. Du hade ändrat allt. Först när du vände den spruckna blomkrukan för att komma åt nyckeln kände jag igen dej. Jag ville gömma mej under sängen. Du hade nog hittat mej. Jag bjöd dej på rester från gårdagens middag, jag räknade gångerna du tackade mej för maten. Fyra gånger. Du strök mej över kinden. Fyra gånger tackade du. Sen sa du: Ta mej tillbaka.
Det hade varit bättre om du hade slagit mej.
Mycket bättre.

Du får ge tillbaka dej själv. Du var uppbrottssignalen. Jag lovade att ge dej besked senare idag, nu går jag, genom gnisslande timotej, ner mot vattnet, tidvattentabellen slår i samma takt som mitt hjärta.
Jag går nu.
Nu.

8 kommentarer:

  1. Ja. Ja. Bröt arm och Blutsaft och tidvattentabellen... Ja.

    SvaraRadera
  2. Precis när "jag" började "komma tillbaka", börjat leva igen. Läser två gånger, måste jag ibland för att kunna ta in hela texten. Förstå. Helgjuten läsning.

    SvaraRadera
  3. Jag har ingen aning om vad Blutsaft är men det stycket gav en väldigt kul bild av texten - lite som durstycket i en mollsymfoni.

    SvaraRadera
  4. Tycker om den smärtsamma ambivalensen under ett vad som egentligen borde vara ett enkelt val - om livet bara var enkelt. Jättebra. Gillar särskilt när du blåste färskvattentankarna - himla tänkvärda och fiffiga bilder.

    (Tumme och baksmälla - torr återkopplingshumor av eget snitt, gällande min tidigare korta suparvisa för elaka dagar: Hammare och sprit :-)
    Dock, ärligt talat så e jag mkt gravid så jag är mkt nykter, i alla fall tekniskt sett och tummen är intakt - jag är en lögnare!!!! :-)

    SvaraRadera
  5. Jepp, strålande! Behövs inte sägas mer :)

    SvaraRadera
  6. Det var en kaxig text;) Jag tror att jag förstår den och jag vet att jag tycker mycket om den!!!

    SvaraRadera
  7. Kändes som ett avsked.
    Något som inte gick att ge eller ta tillbaka.

    SvaraRadera
  8. Kändes som när jag skilde mej och lyfte blicken- väldigt bra text!

    SvaraRadera