måndag 2 augusti 2010

Brev

Du får mej att vilja skriva. När du har åkt, när jag har gått från bryggan tillbaka i dina steg, när din mugg är diskad, då. Som en långsam psalm av mörker. Pennspetsen i vinkel mot fibrerna i papperet. Vad ska jag säja dej som jag inte redan viskat in i dej när du somnat i gästsängen. Vad kan du mer vilja veta än hur jag sätter ner ditt kaffe på nattduksbordet så att du ska vakna till doften av färskmalet Yirgacheffe. Eller att jag kommer ihåg alla gånger du lagt min handflata mot din kind.
Du kommer aldrig att få veta. Det blir bara en fläck på arket, först liten, sen större där bläcket flyter ut. Jag sitter vid det fönster som vetter mot norr, inte för att det är den vackraste utsikten, inte alls, utan för att det är ditt väderstreck. Och därmed den ömtåligaste punkten hos mej. Jag sitter där länge, lutar pennan än hit, än dit, som om rätt rörelse skulle få orden att lägga sej ner på rad. Du får mej att vilja skriva.

8 kommentarer:

  1. "Som en långsam psalm av mörker." Plumpen och pennans vinkel.

    SvaraRadera
  2. Vacker tycker jag också.

    SvaraRadera
  3. Ja vacker om tankar och ord som inte hittar fram.

    SvaraRadera
  4. Känner hur hon/han nästan vill krypa in under skinnet på sin älskade för att få vara så nära som det bara går. Tänker på Eva Dahlgrens "Hjärtats ödsliga slag" och passagen:
    "när jag känner
    Din hud
    Mot min…hud
    Vill jag skära ett hål… i dig
    vill jag skära ett hål
    Och sakta krypa in
    I dig……"
    VAckert. För mig behövdes inte: "Och därmed den ömtåligaste punkten hos mej."
    (skriver inget själv idag)

    SvaraRadera
  5. Psalm av mörker, o vad det tar sig in. Och fönstret mot norr. Och det vackra i den inramade formen, hur första/sista meningen är samma och samtidigt så annorlunda när den kommer tillbaka, laddad med en helt annan betoning...
    Underbart.

    SvaraRadera
  6. Jättevackert! Jag brukar försöka ge konstruktiv kritik om jag kommer på något, den enda jag har till dig (som jag förresten tänker varje gång jag läser dina puffar) är att du puffar allt för sällan.

    Keep up the good work!

    SvaraRadera
  7. "...ditt väderstreck. Och därmed den ömtåligaste punkten hos mej"
    och
    "Du får mej att vilja skriva."
    Så är det. Jag golvas! :)

    Tack!

    SvaraRadera