måndag 25 november 2013

En blå skål med apelsiner

Det är sent nu och du har räknat hela dan. Det är så du gör. Permutationer i ditt kölvatten, rutiga blad i ett ständigt pågående fall i dina rum. Du har räknat dej runt hela urtavlan och nu sträcker du ut dina fingrar, en krum protest. Går till fönstret. Nån av dina grannar har hängt upp en ljusslinga runt innergården. Under den står en man och röker, alldeles stilla, han ser dej inte, han ser inget, han har färdats till en plats där han är ensam, det här är hans andakt och du vill inte störa. Så lugn, så obekymrad. Vit rök i en smal plym, en enstaka ring, en doft som når dej efter en stund. Du har alltid tyckt om cigarettrök på vintern. Du känner inte igen honom. Det är som att smygtitta på ett älskande par. Det är värre än så. Hans ansikte så naket, så öppet. Hans händer som darrar en smula. Innergårdens vackra, bleka proportioner. Hans vektor nästan självlysande. Du tar en apelsin från den blå skålen på bordet, en knottrande hud mot din egen, en orange girlang mot golvet. Han går inte in. Han märker inte dej. Du undrar hur det ser ut där han är. Du vet hur det doftar; apelsin, rök, snö.

8 kommentarer:

  1. Så enormt tjusigt att jag nästan vill börja röka

    SvaraRadera
  2. Så vackert skrivet, jag vill vara där.

    SvaraRadera
  3. Permutationer i ditt kölvatten! Åh jag önskar att jag kunde skriva som du.

    SvaraRadera
  4. Bilden av mannen på gården, fridsam, svartvit, som tagen med Rolleiflex. Bilden av de rutiga bladens fall och apelsingirlangens... men vem ska städa?

    SvaraRadera
  5. Underbar ögonblicksbild. Jag känner både apelsin- och tobaksdoft från mina fingrar!

    SvaraRadera
  6. Jag har sagt det förut att Du skriver dig rakt in i mitt hjärta. Du är helt fantastisk.

    SvaraRadera