onsdag 27 november 2013

uipaph 144

Det var dagar då jag inte såg. Då ett uipaph 144 inte betydde nåt. Då jag inte sökte mening i eccehs 56. Så en dag: cranscough 11. Och jag mindes. Timmarna bland ljungen, den som doftade som honungsburkarna i ditt svala skafferi. Stövlarna, skratten, du som läste högt ur Lysande utsikter, jag som lyssnade, låtsades lyssna, medan jag betraktade dej, din fylliga, lite för röda mun, dina lockar, håret på bröstet som trängde sej ut genom t-shirten. Likt stela fingrar som pekade på mej. Din stuga i Cranscough, med dom rostiga, raka siffrorna på brevlådan, stuga nummer elva.
Efter den dan väntade jag med bultande bröst på ordverifieringarna. Jag letade bland bokstäverna och siffrorna, nåt som tydde på svek, nåt som pekade mot försoning. Jag kunde ha googlat. Ja. Men vissa saker i mitt liv är för heliga för att överlåtas åt det självklara, det enkla. Man kan se det hos stora idrottsmän. Ett slag från Federer, han söker det vackra, inte det lätta. Även om det innebär en förlorad poäng. Som jag högaktar det. Jag äger ingen elegant enhandsfattad backhand. Jag äger min hjärna, min penna och mitt eget förflutna. Jag fuskar inte. Men jag söker bland bokstäver och siffror, det är väl det jag gör och fortsätter att göra.

4 kommentarer:

  1. Lysande.
    Djupt.
    Roligt.

    PS. Du har inte lagt upp texten på Skrivpuff. Avsiktligt?

    SvaraRadera
  2. Lysande. Djupt. Roligt. Som alltid.

    SvaraRadera
  3. Du ser poesin. Du ÄR kanske poesin.

    SvaraRadera
  4. "vissa saker i mitt liv är för heliga för att överlåtas åt det självklara" Säger som C men utan kanske, du är poesin Lillemor

    SvaraRadera