tisdag 19 november 2013

Seminol

Det du bär av hemligheter. Namnet som står på ytterdörren, det är inte ditt längre. Dina timmar i mellanrummen, i en solfläck, nåt som värmer en sekund eller två. Du är tacksam då. Du tror att du har varit här tidigare, du stryker utmed husen, du svarar på ett annat språk när nån ställer en fråga. Det är inte ofta. Du låter dej bli främmande. Du kommer närmre. Du har slutat att äta grönsaker. En knippe vita liljor på diskbänken när du kommer hem från en av dina dygnslånga promenader. Inuti i dej är det öde och tyst. Där finns ingen hunger längre. Det är därför du går ut. För att fylla dej med nåt. Du vet inte vad, inte ännu. Snart vet du. Du stannar vid trafikljusen, du blir stående, du badas i rött, gult, grönt och om igen. Du hittar inte rätt ögonblick, en ständig väntan på inhopp, en bondtolva som aldrig tar sin början, för du står där vid dom vinande resårbanden, du står där och trampar och överkroppen kränger och du hittar aldrig, aldrig rätt ögonblick.

7 kommentarer:

  1. Mystiskt alltihopa. Jag ser henne (?) framför mig. Ja, jag ser en hon. Vad är seminol?

    SvaraRadera
  2. Jag är en av de som ännu är för fega för att synas. Jag läser dina "puffar" var dag och den dagen som "Putte Kraftlös" inte skriver något är inte lika bra som de dagar du skriver. Gör mig glad, skriv oftare!!

    SvaraRadera
  3. Det är som om jag finns i dina texter när jag läser dem, går inte att förklara men jag är "där". Magiskt och tröstande.

    SvaraRadera