fredag 29 november 2013

Ingående

Hundarna har lärt sej att känna igen ljuden av din bil när den far förbi därute på gamla vägen till stan. Ett spetsat öra, en nos som vädrar, en något häftigare andning. En och annan sned blick på mej: Gå ut till grinden i din röda kjol och ropa honom hit. Han med sina vänliga, egendomligt nätta händer. Ett par fötter att undersöka. En kropp i sängen, ett knäveck att rulla ihop sej i. Jag bevekar, försöker beveka med en hand genom pälsarna, en extra köttbulle i matskålen. Jag tror inte att det har nån betydelse. Man köper inte deras lojalitet med köttbullar. Man kan försöka. Men det kommer antagligen att misslyckas.
Också jag känner igen ljuden. Också jag vädrar, spetsar öronen. Känner igen ljuden från din Ford Bronco, det lilla gnisslet när du växlar ner i Perssons backe, ställer en fråga, besvarar den själv, växlar upp igen. Svär åt dej själv. Intalar dej att din stolthet är det enda du har kvar och att det därför inte går att köpslå med den.
Precis som jag. Vi är lika.
Jag drev med dej, att du valt samma bil som OJ Simpson, samma färg, vit, sa att det kommer att sluta med en biljakt på 151:an, du förföljd av traktens frivilligbrandkår. Du med ditt förryckta leende, på golvet bland mina hundar, dom som blivit dina under våren, alltid villiga att vara till lags, uppmärksamma på dej.
Som jag.
Det kom en sommar, vi fick plötsligt bråttom. Idéer som kommit till oss i en ogynnsam vind. En vind som kom med huvudvärk och för mycket vin på verandan. Ord som hamnade fel, som inte gick att ta tillbaka. Och du var borta. Och jag var här. Och hela fronten emellan oss. Innestående ursäkter. En rak nacke, blossande kinder. Hundarna olyckliga. Jag har tänkt att använda dom som en förevändning, kom hit, dom saknar dej, men det tar emot. Det är att använda den vita magin på fel sätt. Du tar den här vägen in till stan. Min tröst. Du skulle kunna ta en annan väg. Du tar den här vägen.

6 kommentarer:

  1. En text som känns, som vanligt när du skrivit.

    SvaraRadera
  2. Somligt måste utföras i rätt tid på rätt plats på rätt sätt nånting sånt.

    SvaraRadera
  3. Wow. Att du finns. Jag menar skriver. Ja, finns också, förstås. Läsa dina texter: en tung droppe av lycka som faller genom kroppen.

    SvaraRadera
  4. Hundar vet mycket. Och du med.

    SvaraRadera
  5. Du skriver som ingen annan gör.

    SvaraRadera